Alhambra har stått på min ”bucket list” i många år. Ända sedan jag läste om Katarina av Aragoniens uppväxt har jag drömt om att få komma dit och se detta moriska palats, fullt av hemliga innergårdar, sprudlande fontäner och fantastiska trädgårdar. Därför stämmer jag in i Gert Fylkings eviga ”Äntligen”, för nu har jag varit där, och vilken upplevelse det var. Jag sitter fortfarande och ler vid minnet. Så häng med på min Alhambra tur.
För att få en vacker vy över Alhambra bör man ta sig upp till Albayzin området på bergskanten mitt emot. Den (enligt de flesta) bästa utsiktspunkten är Mirador de San Nicolas och där flockas turisterna för att titta och ta bilder. Vi försökte boka bord på en av de många restaurangerna som ligger här, för en middag med ett nattupplyst Alhambra som utsikt men det gick inte eftersom jag hade lyckats pricka in mitt besök samtidigt som ett Eu topp möte ägde rum i Granada och alla restaurangerna var fullbokade. Nåja, vi tog oss dit för en trevlig lunch på restaurang El Huerto de Juan Ranas istället och blev inte besvikna. Ni kan se soltaken från restaurangen till vänster på mitt foto. Det var där vi satt i skuggan och avnjöt vår lunch med Alhambra som en tavla framför oss.
Till dagen efter hade vi förbokat en guidad tur på 3 timmar i en mindre grupp. Det här kan jag verkligen rekommendera. Guide är ett måste! Det finns inte en chans att förstå vad Alhambra var, är och betyder utan. En mindre grupp är också att föredra. Vår guide lyckades ta oss förbi alla de större grupperna och tajma våra inträden så att vi inte behövde köa någonstans och så att vi stundtals fick uppleva Alhambra i tysthet och utan andra turistgrupper.
Inför ett besök behöver man veta några saker. Alhambra är inte en byggnad, det är flera. En fortifikation och mur som började byggas redan på 800 talet, en stad innanför där över 2000 människor levde, palats för medlemmar ur den regerande Moriska Nasrid familjen och de fantastiska trädgårdarna som omgärdar området.
När man ska köpa biljetter eller en guidad tur måste man se till att alla tre huvudattraktionerna är med, Alhambra, Nasrid palatsen och Generalife, trädgårdarna. Man måste dessutom ta med legitimation eller pass som ska visas upp vid entren till var och en av dessa. Det man kan göra helt gratis är att gå in på huvudområdet och titta. Där ligger nämligen några hotell, små affärer och restauranger, kyrkor och museum.
Vårt besök började med en promenad genom Generalife trädgårdarna där vår guide berättade om Alhambras tidigaste historia och vad trädgårdarna användes till. Både svalka, privatliv och odlingar för frukter och örter visade det sig. Allt bevattnades av ett snillrikt bevattningssystem som genialt utnyttjade höjdskillnader och vattenlås för att både ge grödorna det de behövde som för att låta fontäner porla och spruta. Bevattningssystemet finns kvar än idag och det fungerar fortfarande, 1000 år senare.
Härifrån kunde man även se ut över Alhambra och Granada. Fantastiskt vackert.
Efter den sköna, skuggiga trädgårdspromenaden blev det dags att gå in i själva Alhambra och Alcazaba, den ursprungliga fortifikationen längst ut på bergskanten. Här levde soldaterna och härifrån fick vi en fantastisk utsikt över Albayzin, den vita staden där vi hade ätit vår lunch dagen innan, och Granada.
Efter detta fick vi gå in i Nasrid palatsen. Innan jag tar med er dit måste jag bara berätta det guiden sa. När de byggdes var det Europeiska modet att visa upp sin rikedom, alltså byggde man stort, dekorerat och flådigt. Inom den muslimska kulturen var det tvärt om, man skulle inte skryta utåt. Därför är utsidan av Alhambra slätstruken och odekorerad. Rummen är stora men utan möbler eftersom man satt på mattor och kuddar kring låga bord. Det finns heller inga riktiga dekorationer på väggarna förrän man höjer blicken upp, mot taken, och det är här sagorna börjar.
På väg in går vi igenom en liten borggård och belönas med ljudet av porlande vatten och en folktom utsikt över Comares palatsets fasad. Inskriptionerna beskriver en framgångsrik belägring på 1300-talet.
Nästa steg tar oss in i själva Comares med myrten gården i mitten. Den heter så eftersom vattenblänket i mitten är omgärdat av myrten häckar. Här ser man det som är så typiskt för arkitekturen på Alhambra, de symetriska byggnaderna som speglar sig i vattnet. Vattenbassängerna var aldrig menade att bada i. De skänkte svalka och skönhet.
Genom det norra galleriet kom vi in i Ambassadörshallen. Det var här som fursten tog emot sändebud utifrån. Runt hela salen kan man läsa Nasrid dynastins motto i vacker kalligrafi, ”Den ende(sanne) erövraren är Allah”. Texter dekorerar inte bara den här salen utan hela Alhambra. Texter om erövringar, välsignelser och hyllningar till Allah hittas runt om i palatsen där de pryder väggarna.
Mosaiken är också speciell, Den bygger på symmetri och upprepningar enligt komplicerade matematiska mönster. Varje liten bit är utskuren och mosaiksjoken pusslas ihop med baksidan uppåt för att sen kunna monteras på en skiva som sen vänds rätt och sätts upp på väggen. Hela Alhambra är ett matematiskt underverk.
Vidare in genom en skog av pelare kommer vi till lejongården. Här rinner vattnet från lejon fontänen ut åt fyra håll. Dessa fyra vattenströmmar symboliserar de fyra floderna som flyter ut ur paradiset i var sitt väderstreck och pelarna är paradisets träd. Skugggivande, sköna.
Från Lejongården går vi förbi haremet och in till kungarnas hall som tar upp hela den östra sidan av gården. Här hittar vi också de två systrarnas rum. Varför det heter så vet ingen men detta är det äldsta av palatsets rum. Det är inte stort men när man lyfter blicken blir man förundrad. Takkupolen är fylld av mocarabes, eller stalaktitornament som vi säger i Sverige.
Innan vi går ut vill jag dela några bilder till inifrån palatsen.
Och där lämnar vi den svalare luften inomhus och går ut i 33 grader solig hetta.
Efter tre timmars ooh-ande och aahhhh-ande har vi nu nått vår guidade rundturs slut. Vi är varma, svettiga, lite möra i benen och lätt yra i bollen efter allt vi sett och hört. Sista etappen innan vi når hotellet är promenaden ner till stan som går genom en lummig skog, sen är det dags för poolen.
