Inför vårt besök på Alhambra planerade jag även in några dagar i Granada, en för mig helt okänd stad vid foten av det mäktiga Sierra Nevada. En historisk pärla som spelat stor och viktig roll i Spaniens historia och som helt klart är värt ett eget besök.
Det var enkelt att ta sig dit från Malagas flygplats. Lokaltåget tog oss in till den stora järnvägsstationen Maria Zambrano i Malaga där vi hade tid för en god lunch innan tåget till Granada skulle avgå.
Tågbiljetter hade jag köpt tidigare via RENFEs hemsida vilket var enkelt och smidigt. Resan tog oss genom dalar och över kulliga landskap där olivfälten avlöste varandra. Själva njöt vi av luftkonditioneringen i den nästan folktomma tågvagnen och efter knappa två timmar kunde vi stiga av i Granada.
Framme på tågstationen stog den förbokade taxin och väntade för att ta oss till vårt hotell. Fast… inte riktigt ett hotell. Jag hade förvånats över hur så mycket var fullbokat de här dagarna i oktober, och över hur dyrt det verkade vara. Svaret fick jag på plats. Jag hade lyckats boka in vår resa under samma dagar som ett stort Europeiskt toppmöte skulle äga rum i Granada. Hela stan var full av poliser och militärer som skulle fastställa deltagarnas säkerhet och de flesta hotell var fullbokade. Av denna anledning hade jag bokat en lägenhet istället, hos ”Palatina Concept suites”. Naturligtvis var det utan frukost men den hade en annan fördel, en privat takterrass med en liten pool.
Lägenheten hade ett namn, Reyes Católicos Suite, och var inspirerad av Spaniens enande kungliga par, Ferdinand och Isabella. Det var de som på 1400-talet återerövrade Spanien från Morerna och enade de olika landsdelarna under sina kronor. De bodde på Alhambra och gjorde Granada till maktens centrum. Taket i lägenheten är en kopia av taket i den gyllene salen i Alhambra.
Huvudattraktionen i lägenheten var dock takterrassen och den lilla poolen som även hade ett eget vattenfall och jacuzzi-bubblor. Jag måste erkänna att det var helt underbart att få hoppa i vattnet efter långa dagar med sightseeing i 33 graders värme.
Första dagen i Granada ägnade vi åt att gå runt i stan, titta på gator, hus och gränder och besöka katedralen. Åh, vilken fantastisk katedral det är. Byggd i mitten av 1500-talet på grundstenarna av en tidigare moské. Vi gick runt länge och bara beundrade denna kyrka .
Här fanns också en konstskatt i form av gregorianska, illuminerade stämböcker. Dessa användes vid körsång och var otroligt vackra.
Efter detta ville jag besöka gravkapellet där Ferdinand och Isabella ligger begravda men där stötte jag bokstavligen på patrull. Hela området var avspärrat till förmån för de Europeiska stadsöverhuvuden som befann sig i Granada. Poliser vaktade och vi vanliga turister släpptes inte in. Nåja, då har jag något att se fram emot vid ett framtida besök.
Istället begav vi oss upp till Albayzin, Granadas egentliga ”gamla stad” som morerna byggde och där folk har bott sedan 600-talet. Här hade vår eminenta hotellvärdinna bokat in oss för en lunch på en restaurang med utsikt över Alhambra. Vi drack Alhambra öl och njöt av en gazpacho gjord på melon och bär, oliver, bröd med tomatpasta och en avokadoröra. En helt perfekt lunch i värmen. Och utsikten, ja den slog det mesta.
Sen promenerade vi ner mot centrala Granada, längst med floden Darro och i skuggan av det mäktiga Alhambra.
Efter detta hade vi allt gjort oss förtjänta av en glass och ett dopp i poolen.
Granada som stad var en trevlig upplevelse. Enkel att gå runt i och fullt med små spännande restauranger. Vi tillbringade kvällarna med att promenera och äta. Fastän vi var där i oktober var det fullt av turister. Tja, det kan ju ha att göra med toppmötet också men de hade bokat upp varje restaurangplats på hela Albayzin kullen under hela helgen så dem såg vi inte till.
När vi skulle lämna Granada kände både jag och maken att det här var en stad vi gärna kunde komma tillbaka till för att uppleva mer av. De här dagarna hade jag varit helt fokuserad på Alhambra men Granada själv är definitivt värt ett besök.