Äta är gott, men att äta gott kan även vara fantastiskt, och den som inte gillar maten i Italien … ja, finns den personen alls? Under vårt besök i pastans förlovade land hann vi med en hel del. Den bästa matupplevelsen fick vi hemma i vardagsrummet hos Valentina och hennes man som på sin fritid har en ”home cooking” restaurang. Vi fick fantastisk mat och en upplevelse utöver det vanliga. Följ med på vår matresa i Milano med omnejd och låt er väl smaka.
En av de första sakerna man förknippar med Italien måste ändå vara pizza, så självklart skulle vi ha det. En annan typisk milanesisk rätt är Risotto ala Milanese. En risotto med saffran som har en spännande historia. Legender säger att en målare på 1500-talet, som bla använde saffran för att färga glaset till de stora glasmålade fönstren i Duomo, färgade sitt ris med det…som ett skämt. Det visade sig få en fantastisk smak och så var maträtten född. Sanningen är nog en annan eftersom rätten beskrivs för första gången under 1800-talet, men man vet ju inte, kanske finns det ett gnutta sanning i legenden?
Vi beställde i alla fall både risotto Milanese och pizza vår första kväll, och fastän vi drack öl till kände vi oss lite italienska. Risotton är väldans god med en mild saffranssmak, krämig och mustig. Pizzan var som pizzor är i Italien, jäkligt god. Veckans andra pizzor gick heller inte av för hackor. Tunna, krispiga bottnar och ett fåtal ingredienser. Havets läckerheter, parma skinka, jordärtskockor, ostar. Mums.
Vid några tillfällen blev det läge att äta något mindre, en macka, en lättare lunch. Då var det perfekt att ta sig en fylld panini eller en piadina. En panini visade sig vara en fylld macka av obestämt bröd. Vi trodde det var en brödsort med så var det inte här. En piadina däremot är ett slags italienskt tunnbröd i rund form som man lägger sitt pålägg på, viker ihop, skär upp och serverar varmt. Fantastiskt gott! Det måste ni prova när ni får möjlighet till.
Vill man äta lunch med en fantastisk utsikt över staden ska man absolut åka upp till restaurangen på Triennale Milanos tak. Det är inte det billigaste stället att luncha på men absolut det med bäst utsikt. Som tur är var maten riktigt god. Marinerad svärdfisk med fänkål, bakad aubergine med ricotta och en långbakad fläsksida med potatispuré, svamp och skysås. Det gick inte av för hackor.
Till detta njöt vi av utsikten över Parco Sempione och de moderna höghusen utanför Garibaldi stationen.
Vid ett besök i Milanos China Town måste man passa på att äta asiatiskt och här hittade vi en trevlig japansk restaurang, Sakakura, där vi kunde njuta av såväl en mustig ramen som smakrika sobanudlar och vegetariska dumplings. Till efterrätt provade vi deras speciella matcha-mochi och fastän de var jättegoda var de svåra att äta upp…de var ju så stora.
En av dagarna var vi på utflykt på Como sjön och hamnade i staden Bellagio vid lunchdags. Här var det fullt med turister och det ena stället var tjusigare än det andra. Till slut hamnade vi på Seta Hotell & Restaurant. När maken såg att man kunde få en surf&turf fick han inte svårt att bestämma sig. Själv tog jag en ravioli fylld med örter och ricotta med brynt salvia smör och panchetta. Så gott det var! Maken blev inte heller besviken när hans köttbit ackompanjerades av en halv hummer.
Någon kväll bör man ju även testa lite kallskuret, det finns ju så mycket gott sådant i Italien. I kanalområdet Navigli hittade vi en restaurang som specialiserade sig på just detta, La Prosciutteria. Där beställde vi in en ”taglieri” eller en chark- och ost bricka. Sen satt vi på små pallar och njöt av vår mat medan solen gick ner och världen promenerade förbi. Vi kan väl konstatera att mätta – ja det blev vi.
Sista kvällen blev dock höjdpunkten på vår veckolånga vistelse i Milano. Då fick vi nämligen pröva på något, i alla fall för mig, helt nytt. Vi bokade bord och åt på en ”hemma hos” restaurang.
Jag hade tidigare fått kontakt med en tjej via FaceBook som visade sig driva en restaurang tillsammans med sin make hemma i vardagsrummet. På dagarna hade de andra jobb men vissa kvällar kunde man boka in ett sällskap för mat och vin hemma hos dem. Så det gjorde jag.
Vår sista kväll tog vi tunnelbanan några hållplatser bort och knallade hem till Valentina och hennes make för att avnjuta en 5 rätters överrasknings middag med matchande vin. Och, WOW, vilken mat vi fick…och vilket vin. Vi blev helt knockade av såväl kvalitet som smaker. Det visade sig att de även var stora vinkännare som åkte runt, provade och köpte in vin från olika gårdar. Maten vi fick var anpassad till vinerna, inte tvärt om och säsongens råvaror bestämde menyn. Samtidigt fick vi se hur en vanlig Italiensk familj bodde. Under kvällen fick vi även nöjet att prata med vårt värdpar om såväl mat, vin, musik och livet i Italien.
Så vad åt vi då? Först en aptitretare med ekologiskt smör och ansjovis på ett litet bröd…så enkelt och så gott. Sen blev det terrin på kokt zucchini med fritterad zucchini blomma, marinerad bläckfisk med potatis skum, hemlagad pasta med calamares, rom och citron, långbakad svärdfisk under panko täcke med bakad lök, tomat och kapris, och som avslutning en himmelsk tiramisu.
Smaklökarna sjöng hela vägen tillbaka till hotellet efter den här måltiden.
Kommer ni någonsin till Milano så ta kontakt med Valentina och ät hemma hos henne, det är värt varenda öre. Ni hittar henne på instagram under namnet home.cooking.milan
Vi kan i alla fall konstatera att mat…det kan italienarna. Så mycket gott, såväl i små mackor som i stora och välkomponerade middagar. Vi kommer gärna tillbaka till Milano. Staden har mycket kvar att visa oss och får vi möjlighet kommer vi boka in en middag hos Valentina igen. Buon apetito och saluti!