Gårdarna runt sjön, en väninne roadtrip

I flera år har jag och finaste väninnan Irene pratat om att man borde besöka de historiska gårdar runt sjön Åsunden som Birgit Th. Sparre skriver om i sina otroligt populära och älskade romaner. Gillar man som vi både litteratur och historia samt bor endast drygt en timmes körväg bort, ja men då borde detta vara en toppendestination för en lite längre utflykt. Efter en del konsulterande med kalendrar och väderprognoser hittade vi till slut några datum som passade. Vi packade väskorna…och drog.

Som första stopp hade vi utsett Åsundsholm, gården där B.Sparre bott och även den plats där hon suttit och skrivit böckerna. Idag är Åsundsholm en Golf och Country Club med både hotellverksamhet, ställplatser och en riktigt bra restaurang.

Vi hade siktat in oss på restaurangen där en trerätters lunch väntade. Vackert upplagda knipbetor med syrad smörsås till förrätt, ett grillat minilägg på rapsgris till varmrätt och en hemgjord glass på mjölkkokt älggräs till dessert. Det var otroligt gott och har ni vägarna förbi är detta ett solklart lunchalternativ. Har ni inte vägarna förbi är det värt en omväg… bara så ni vet.

Efter lunchen fick vi gå på upptäcksfärd i huset. Ett rum på övervåningen var tillägnat B.Sparre. Här hade man ställt upp skrivmaskinen hon skrivit romanerna på och satt upp foton och information om Åsundsholm och B.Sparres liv. Ett fascinerande liv visade det sig.

Lilla Birgit föddes av okänd moder i Flen och adopterades av paret Sparre när hon var 9 månader gammal. Trots att adoptivföräldrarna visste vem de biologiska föräldrarna var talade de aldrig om detta och än idag spekuleras det kring vilka de var. Birgit växte upp som älskat ensambarn på gården Sjöred bara några kilometer från Åsundsholm, dit hon flyttade först efter faderns död, då hon var 17 år.

Sin första bok gav hon ut när hon var 22 år (1925) och den sista när hon var 73 år gammal. Totalt blev det 33 böcker varav de flesta utspelar sig i trakterna runt sjön Åsunden.

Efter den goda lunchen och rundturen på gården tog vi en promenad ner till sjön och där var det magiskt vackert. Sen var det dags att åka vidare.

Några få kilometer bort, längst en smal grusväg och förbi Sjöred, hittade vi fram till Finnekumla kyrka där Birgit Sparre ligger begravd. Kyrkan byggdes redan på medeltiden men har byggts om flera gånger sedan dess. Anmärkningsvärt är dopfunten från slutet av 1100-talet. Den är huggen av Mäster Andreas och det vet vi helt klart eftersom mästaren själv har märkt funten med sitt namn, i runskrift.

Härifrån tog vi sikte på nästa gård, Hofsnäs. En vacker herrgård mitt ute på Torpanäset med naturreservat, vandringsleder och fiskevatten på bägge sidor. Här finns cafe, handelsbod och en jättefin badplats. Det var ganska mycket folk här som promenerade, fikade, badade och grillade. Vi nöjde oss med en titt på huset och en stunds reflektion nere på bryggan.

Efter allt tittande och åkande var det dags att styra kosan till vår inkvartering för kvällen. Vi hade hyrt en liten stuga på Ekelidens B&B i Vegby. Det visade sig vara ett väldigt mysigt ställe med ett trevligt värdpar som kom in med en frukostkorg till oss, fylld med allt vi behövde. Frukosten lagade vi sen själva men disken slapp vi ta hand om. Det kunde inte bli bättre.

Kvällen tillbringades på pooldäcket där vi avnjöt vår hemgjorda sallad och rosa bubbel samtidigt som solen gick ner över trädtopparna.

Nästa dag började vi med att köra en kort bit norrut för att fika på ”Hemma på Källebacka” inhyst i Källebacka säteris gamla ladugård. Själva säteriet är privatägt och fick beundras från utsidan men hör man av sig i förväg så kan man få en rundvisning av ägaren. Vad detta kostar har jag dock ingen aning om.

Inne i ladugården hittade vi ett mysigt cafe och diversebutik. Ägarna visade sig tillhöra det stickande folket så här kunde man handla vackra garner, handgjorda knappar och allt möjligt som gör en stickare lycklig. Ibland ordnas det även stick-cafe i lokalen och det är nästan så man vill börja sticka själv bara för att få vara med… fast de kanske accepterar en brodös också?

Mätta på hembakat och med fyllda påsar satte vi oss i bilen för att köra de knappa 30 kilometrarna till Torpa stenhus, resans höjdpunkt och det hus jag varit mest förväntansfull att besöka.

Torpa stenhus är en av Sveriges bäst bevarade medeltidsborgar. Byggt på 1400-talet som ätten Stenbocks stamgods. Gården ligger fantastiskt vackert med vatten på två sidor och härifrån finns vandringsleder ända till Hofsnäs via ett naturreservat.

Torpa Stenhus är mest känt för att Gustav Vasa var här och hämtade hem sin tredje fru, den då endast 16 åriga Katarina Stenbock. Kung Gustav var vid det laget 56 år och vi kan anta att Katarina inte blev överlycklig över kungens frieri. En annan intressant sak är att gården aldrig sålts utan endast gått i arv sedan 1400 talet, ibland på svärdssidan och ibland på spinnsidan. Nuvarande ägarfamiljen, Zethelius, är i rakt nedstigande led släkt med Arvid Knutsson som byggde Torpa.

Allt detta och lite till fick vi lära oss på den guidade tur vi tog. Jag kan varmt rekommendera den guidningen, det var väl spenderade 95 kronor.

De otroligt vackra väggmålningarna är kvar tack vare att huset i många år tjänade som sädesmagasin, och säden måste hållas torr så man var noga med att taket inte läckte. När Torpa började städas ur och renoveras i början av 1900-talet hittade man och bevarade såväl vägg som tak målningar.

Och med bilden av Katarina Stenbock lämnar vi Torpa stenhus. Under rundturen fick man en känsla av hur det kunde vara att bo och leva här under 14- 15- och 1600 talen. Samt en härlig dos svensk historia.

När vi kom ut från den guidade turen öppnade sig himlen och regnet började ösa ner. Den där lilla kantarellpromenaden vi pratat om tidigare kändes plötsligt inte längre aktuell så vi hoppade in i bilen och tuffade tillbaka västerut med regnet smattrande på rutorna. Vilken härlig liten väninne-roadtrip vi fick.