Något ni redan vet är hur mycket jag älskar mina alptoppar och att jag ser fram emot min årliga skidresa med större iver än en 5-åring i väntan på jultomten.
Jag har älskat att åka skidor ( slalom) ända sedan jag som 6-åring lärde mig åka under en resa till Zell am See i Österrike. Året var 1974, Stenmark vann sin första världscups seger i Madonna di Campiglio och jag dekorerade min hjälm med klistermärken och stoltserade med mina röda skidor av märket Elan… samma märke som Stenmark hade.
Varje år såg min pappa gymnastikläraren till att familjen kom iväg på skidsemester så jag fick möjligheten att upptäcka stora delar av alperna i tidig ålder. Vi bodde på gigantiska hotellkomplex mitt i backen i Frankrike, vi bodde hos familjen Klein i deras familjeägda hotell i Bad-Gastein, vi åkte till Norge och levde på mackor, vi åt gåsleverpate under en vecka i Valmorel i Frankrike ( det var visserligen ett felköp men det var också väldigt gott).
Jag har blivit borttappad i pisten av skidskolan i Verbier, jag har åkt off pist och blivit plåtad i Val Thorens, jag har lärt grannbarnet åka skidor i Swieradow i Polen, jag har åkt i fullpackad bil i Sälen-karavanen ett otal gånger, jag har pjäxdansat och sjungit på after-skin och jag har susat ner för en backe på en kälke mitt i natten… ja, flera gånger faktiskt.
All denna skidåkning har gjort att jag med åren skaffat mig några favorit-orter i alperna, där jag trivs extra väl och där skidåkningen är ”på topp”. Så välkomna att ta del av mina pärlor i alpen-land.
Ischgl
I år är jag på väg tillbaka hit för 4e gången och detta är verkligen en favorit. Vid mitt första besök 2006 var Ischgl fortfarande en mindre by med några få femstjärniga hotell och många mindre pensionat men idag är detta en riktig jetset-by. Längst gågatan ligger lyxhotellen på rad och utanför står Teslor och Porschar. På eftermiddagarna pulserar det av after-ski sugna skidåkare och man kan få både champagne och ostron, men det är knappast därför jag väljer att åka hit… även om det är roligt att gå och titta på spektaklet.
Ischgl har ett gigantiskt skidsystem med 239km pist och 43 liftar. Eftersom skidåkningen är på hög höjd, 1377-2872 möh, är det snösäkert även under snöfattiga vintrar. Här kan man åka över till den ofta lite soligare södra sidan och då är man i Schweiz, i Samnaun. De flesta pister är blå och röda men man kan lätt hitta till några riktigt häftiga svarta om man vill. Hela familjen kan vara med eftersom det uppe på Idalp, dit man kommer med gondolerna från byn, finns flera fina barnbackar. Där ligger också skidskolor och restauranger.
På tal om restauranger. Mat i backen är ofta dyrt och jag väljer helst bort de stora matställena med standardsortiment, långa köer och plastbrickor. En bit bort från Idalp finns restaurang Paznauer Thaya. Där kan man beställa goda pizzor, korv och gulaschsoppa men de har även en inglasad terrass som serverar fantastisk restaurangmat. Det blir lite dyrare, men oj så mycket godare. Här har de även ski-party mitt i backen med en diskjockey som får igång hundratals pjäxdansare på eftermiddagarna.
För boende kan jag rekommendera hotell Solaria som ligger i ett lugnt område ca 150 m från två stora liftar som tar en upp på berget. Det här hotellet är ett 4stjärnigt familjeägt hotell med snygg inredning, bekväma och fina rum och jättegod mat. De har även en mycket kunnig sommelier och en gedigen vinlista för dem som gillar sånt. Vi bär hem skidorna varje dag då det även ingår skidförvaring i deras välfungerande skidrum. I år är det tredje gången vi återkommer hit.
Saalbach
Till Saalbach har vi åkt i många år. Den här byn är inte lika exklusiv som Ischgl och jag tycker nog att det gör den mysigare och mer lättillgänglig . Även här åker man i ett jättesystem med 200km pist och 52 liftar. Systemet är byggt i en cirkel runt dalgången och heter därför Ski Circus men man kan även ta sig till de närliggande byarna Leogang och Fieberbrunn. De senaste åren har man även byggt en lift som kopplar ihop systemet med Zell am See. Mäktigt! Här kan man verkligen få åka i olika backar varje dag.
För nybörjarna finns också en hel del backar som är lätta att ta sig till från byn och bort mot Leogang hittar man snowparks, freeride pister och annat roligt. Den längsta backen i systemet är hela 7km lång och det känns rejält i benen efter den turen.
Byn ligger bara på 1003 m höjd vilket gör att snön kan bli ganska geggig senare under säsongen. Tar man sig ända bort till Fieberbrunn så kommer man dock upp på 2078m höjd och där är det garanterat med snö.
Gerlos
Gerlos by är mycket liten, mer eller mindre en husförtätning längst en alpväg. Här finns inte många restauranger eller nattliv men byn har en stor fördel, den ligger mitt i Zillertal Arena skidsystem (147 km pist och 52 liftar). Byn ligger på 1300 m höjd och man kan åka skidor på toppar upp till 2500 m.
Många svenskar känner till skidorten Zell am Ziller där systemet har sin början. Den orten ligger dock bara på 575m höjd och de senaste åren har man inte kunnat åka skidor ner till byn pga snöbrist. Det problemet får man inte i Gerlos.
Skidsystemet här är mycket bra och våra favoritbackar är de till öster, mot Königsleiten och Hochkrimml. Där finns det breda, fina backar, fantastiska vyer och lite mindre folk i liftköerna. Hit skulle jag dock inte ta de absoluta nybörjarna då barnbackarna är färre och inte lika smidiga att komma till som i Ischgl eller i Saalbach.
I Gerlos bodde vi utanför byn men med perfekt ski-in ski-out läge på hotell Schönruh, precis vid Isskogelbahn. Det tar ca 10 min att promenera in till byn… sa min bror… jag själv stannade utmattad på hotellet efter våra långa skiddagar.
Hotellet har riktigt bra rum med många varianter för familjer, större sällskap eller det lilla enkelrum som jag fick. Pyttelitet men med rejält badrum, stor garderob, balkong mot pisten och skön säng. Här har man även tillgång till en spa-avdelning, pool, sju olika bastur och mysiga små krypin där man kan sitta och spela spel eller bara umgås. Varje kväll ordnas det även med något jippo som både barn och vuxna kan delta i, fackeltåg, österrikisk traditionell musikuppvisning, disco mm. Här behöver man inte ha tråkigt.
Det som utmärker hotel Schönruh är ändå maten, och utsikten vi njöt av varje morgon. Frukostbuffen är nog den bästa jag träffat på i Österrike. Här finns allt. Varm mat, olika pålägg, en uppsjö av müsli och flingor, säkert 15 olika sorters bröd, möjlighet att göra sina egna omeletter och pannkakor, gröt, juicepressar och mycket mer. Varje morgon var en ren njutning.
På kvällarna var det inte sämre. Utsökta trerätters menyer vars innehåll man väljer varje morgon och skulle man av någon anledning inte vilja ha dagens alternativ fanns alltid några alternativrätter som spagetti bolognese, hamburgare eller wienersnitzel.
När man bor här finns det risk för att man går upp i vikt trots intensivt skidåkande hela dagarna.
Bad Kleinkirchheim
Bad Kleinkirchheim är en lite okänd by för de flesta svenskar. Den ligger i södra Österrike, nära gränsen till Slovenien och närmsta flygplats finns i Klagenfurt. Från Salzburg tar det ca 2h att köra dit.
Skidsystemet här är ihopbyggt med grannbyn St Oswald och det har 103km pist och 24 liftar. Här är de flesta pisterna röda och de blå är ganska branta för att vara blå. Det finns inte heller något riktigt bra barn/nybörjar områden så jag skulle inte ta hit de absoluta nybörjarna. Å andra sidan är backarna långa och härliga för dem som kan åka.
Orten ligger lite lägre, på 1100m höjd och högsta toppen är på 2055möh. Sent på säsongen och under snöfattiga vintrar kan det vara geggigt och grönt längst ner.
Efter en dag i pisterna kan man gå till Thermal Römerbad för att mjuka upp sina värkande muskler i olika bassänger som får sitt vatten från heta källor. 37 grader brukar vattnet hålla och den modige kan simma ut och ta ett dopp i den 17 gradiga utebassängen för att chocka kroppen. Brrr… det är inget för mig men stora O gjorde det för ett antal år sedan. Sen hoppade hen ner till mig i varmbassängen och gav mig en kram… en riktig is-kram.
Eftersom det var många år sedan vi var här senast vågar jag inte rekommendera något boende. Jag vet ju inte om hotellet fortfarande är så bra som det var då.
Madonna di Campiglio
Ja, en Italienare får jag allt ta med på min favoritlista, och då blir det orten där Stenmark vann världscupen 1974. Jag var dock där några år senare.
Madonna di Campiglio ligger högt, på 1505m höjd och här åker man skidor på toppar upp till 255m så snösäkerheten är god. Systemet är stort, 145km pist och 57 liftar. Även här åker man runt byn och förutom att backarna är breda så är de ofta även soliga. Solen lyser lite mer i Italien än i Österrike helt enkelt.
Den här byn är inte heller mitt förstahandsval för de absoluta nybörjarna. Det finns en hel del blå backar men många är väldigt långa och blir det för svårt måste man ändå ta sig ner. För den som kan åka skidor är det dock ett himmelrike. Riktigt bra skidåkning.
Dessutom belönas man med fantastiska vyer. Madonna di Campiglio ligger i Dolomiterna och de bergen är lite … tja, hur ska jag uttrycka det… mer dramatiska än topparna i Österrike.
En annan anledning att åka skidor i Italien är maten. Italienarna kan det här med mat, även uppe i backarna.
Verbier
Det är svårt att ha en favoritlista utan att få med Verbier. Denna Schweiziska by är känd för de flesta svenskar från Lasse Åbergs kultfilm Sällskapsresan II- Snowroller, fast i filmen kallas den för Kirchberg.
Idag räknas Verbier till en av Alpernas främsta och lyxigaste skidorter. Här kan man se kändisar och kungligheter i backarna, om man känner igen dem bakom hjälmar och skidglasögon. Här kan man även äta på exklusiva restauranger med stjärnor och utmärkelser i Guide Michelin. Fast de allra flesta som kommer hit gör det för skidåkningen som är i absolut världsklass. Själv försökte jag lära mig åka snowboard här redan för 30 år sedan… hur det gick? Tja, jag åker inte snowboard, räcker det som förklaring?
Byn ligger på 1500m höjd och tar man sig upp till högsta toppen på Mont Fort hamnar man på 3330m höjd. Där uppe är luften tunn och utsikten obetalbar. Vill man så kan man åka skidor ner därifrån men den backen är opistad eftersom det är för brant för pistmaskinerna. Jag har gjort det…för länge sedan, idag skulle tant Anna inte drömma om att utmana ödet på ett sånt sätt.
Skidsystemet sträcker sig över 4 dalar och heter således 4vallées. Här kan man åka i 410 km pist och med 32 liftar. Många av nerfarterna är långa och den längsta är 12km. Det finns några nybörjarbackar men framför allt finns det fantastiska möjligheter till offpist åkning.
Val Thorens
Som sista ort på min topplista kommer denna massiva by som är byggd mitt i en skidbacke uppe på 2300m höjd. Det är Europas högst belägna skidort och man kan lugnt säga att det är snösäkert till långt in på säsongen. Skidsystemet är med sina 600 km pist och 76 liftar världens största och heter Les Trois Vallées. Här kan alla få sitt lystmäte av skidåkning, såväl nybörjare som avancerade skidåkare.
Vad jag gillar med Val Thorens, förutom det otroliga skidsystemet som man inte hinner igenom på en vecka, är att man bor mitt i backen. De första liftarna här byggdes 1971 och byn uppstod sen runt om dessa. Fast det är nog fel att säga by… det här är en liten stad av höghus mitt uppe på ett berg. Många tycker det är o-charmigt med stora betongkomplex, och det kan jag hålla med om. Val Thorens är inte charmigt eller gulligt men man kan ta på sig skidorna utanför ytterdörren och susa ner till liften… och det är en otrolig lyx i min skidåkarvärld.
Här bor man oftast i små franska mini-lägenheter (studios) med kokvrå och självhushållning. Fast det finns även riktiga hotell att tillgå, varav flera är svenska och det jag sett av dem på nätet verkar mycket lovande.
Nu var det många år sedan jag var här men jag längtar alltid tillbaka.
Tips inför skidresan
Avslutningsvis vill jag passa på och dela med mig av några tips inför själva skidresan. Att köra charter ner till alperna är ett utmärkt alternativ. Nu för tiden erbjuder bolagen olika färdsätt (buss, tåg, flyg eller köra med egen bil) och det är lätt att se precis vad man bokat. Man kan välja boende i lägenhet, i små pensionat eller i hotell med frukost och middagar inräknade. Dessutom ingår oftast liftkortet och ev transfer så charterbolagen erbjuder verkligen fullgoda paketresor. Som extra bonus kan man följa med på dagliga pistvisningar och gemensamma åkturer. Vill man gå ut på kvällsaktiviteter brukar även sådana erbjudas.
Vi själva har under de senaste åren valt att boka våra egna resor. Det blir lite mer meck och pyssel och jag kan inte garantera att det absolut blir billigare. Anledningen till att vi ändå gör detta är att vi gillar att få det som vi vill och dessutom kan vi då flyga i business class och tjäna poäng. Hotellen bokar vi direkt liksom transfer från flygplatsen. Liftkort beställer vi på hotellet och skidor hyr vi lokalt via butikernas sidor på internet.
För en lyckad skidsemester brukar jag titta på följande saker,
- Byns höjd över havet, ju högre desto snösäkrare. Vill man kunna åka skidor hela vägen ner till byn är det bra att satsa på högre belägna byar. Likaså om man vill åka senare på säsongen.
- Hotellets läge i förhållande till liftar och pister. Vill du åka buss till liften? Själv är jag numera bekväm av mig och vill ha så lite skidkånkande som möjligt. Ski-in ski-out är att föredra.
- Stora skidsystem. Jag vill åka långt och mycket, då är ett stort system det enda som gäller. Åker man mindre eller är nybörjare funkar mindre system.
- Hotell med bra mat. Det här är jätteviktigt för mig. Efter en lång dag i backarna vill jag äta gott… riktigt gott.
- Transfertid från flygplatsen. Orkar man ha en transfer på 4 timmar och vad kostar det om man bokar själv? Jag väljer kortare transfertid.
Hoppas ni fått inspiration och tips inför er egna skidresa till Alperna.
…och ser ni en tant som står och grinar av lycka på en alptopp…gå fram och hälsa, för det kan vara jag.
Så härligt beskrivit.
Jag känner igen mig i kärleken till sporten och skulle ge samma råd. Åkt i de flesta av dina valda system.
Tusen tack! Jag hoppas att benen håller i många år än, att få åka slalom i Alperna är ett av livets stora glädjeämnen. Jag hoppas vi ses på en alptopp, då kan vi njuta tillsammans.