Då var det äntligen dags för årets mamma-dotter resa till värme och kultur. Förra året tog jag med mamma till Madrid och eftersom den resan gav mersmak, ni kan läsa om den här Med mamma i Madrid- en konstfylld snabbvisit , bestämde vi oss snabbt för en resa även i år. Mamma gillar konst och kultur så vilken stad kan då passa bättre än Barcelona? Välkomna med på våra äventyr.
Eftersom mamma bor i Polen började jag med att flyga till Warszawa varifrån vi sen kunde resa vidare. Vi startade tidigt med en frukost i Polonez-loungen på Warszawas flygplats. Den är nyrenoverad och ett trevligt ställe att börja sin resa på. Mätta och med lite färdkost i handväskorna (äpplen, choklad och morotschips) kunde vi sen borda planet för den 3 timmar långa flygresan.
Flygresan ner till Barcelona gick på 3 timmar och vädret var utmärkt så jag kunde njuta av utsikten över snötäckta alper, Garda sjön och Medelhavskusten. Det spelar nog ingen roll hur ofta jag flyger, jag är lika barnsligt fascinerad över att se jorden uppifrån ändå.
Framme i Barcelona valde vi att ta en taxi till vårt hotell. Det går tåg och bussar in till stan men man får faktiskt vara lite bekväm om man vill… och det ville vi.
Hotellet jag bokat var Hotel SERHS Rivoli Rambla och det låg, precis som namnet antyder, precis på den kända gågatan, La Rambla. Härifrån hade vi gångvstånd till det mesta inklusive tunnelbanestationerna när vi skulle längre bort.
Vårt hotellrum var ett dubbelrum deluxe med en liten balkong åt en tyst innergård, precis som vi hade önskat. Det var rent och fräscht med gott om plats. Sängarna visade sig vara i hårdaste laget men det klarar man i några nätter. Hotellfrukosten visade sig vara alldeles utmärkt och personalen var trevlig och hjälpsam. Vi kan rekommendera det här hotellet.
Efter incheckning var det dags att börja utforska staden. Jag hade sedan tidigare bokat biljetter till Picasso museet så det var dit vi styrde kosan genom trånga gränder i Barri Gotic, den medeltida stadskärnan.
Museet är inrymt i fem olika medeltida palats där man går mellan moderna salar, stenlagda valvbågar och vackra innergårdar. Här ryms Picassos tidigaste verk, från barndomen och framåt och även om det var intressant så måste vi erkänna att det inte riktigt var vår ”cup of tea”. Jag har tidigare besökt Picasso museet i Malaga och det upplevde jag som intressantare. Ni kan läsa om det besöket här Malaga, allt på ett ställe
När vi kom ut från Picasso museet mer eller mindre snubblade vi över nästa museum, Moco. Ett oberoende museum som visar modern konst under mottot ”in art we trust”. Det här var faktiskt mycket roligare med konst av allt från Salvador Dali och Warhol till Banksy och Robin Kid. Här fanns även en avdelning för videokonst och upplevelse-konst. Hit kan man ta tonåringen och få en spännande konstupplevelse.
Nu var det kväll men innan solen skulle gå ner ville jag till ännu ett ställe, till Basilika Santa Maria del Mar. För alla som har läst boken Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones, är detta ett måste. Denna kyrka som huvudpersonen byggde på ”på fritiden” efter att han burit stenar till det stora katedralbygget. Kyrkan var ljuvlig och har man inte läst boken så är det perfekt att göra innan ett besök till Barcelona då den utspelar sig i den medeltida stad som idag är Barri Gotic.
Efter denna start på vår Barcelonavistelse var vi ganska trötta. Vi hittade ett litet torg där vi kunde sätta oss med en kall öl och sen var det dags att gå hem för att sova och vila inför morgondagen.
Måndag morgon! Vi börjar med den där trevliga hotellfrukosten och promenerar sen ut i staden i strålande solsken och 19 graders värme. Första stoppet idag var den stora Katedralen. På torget framför rådde totalkaos med hundratals människor som tittade, fotade och gick runt efter guider med olika små flaggor. De flesta valde dock att inte gå in i själva katedralen så vi kunde köpa entrébiljetter helt utan kö och promenera in.. och wow, vilken katedral.
Fasaden är från 1800-talet men på insidan dominerar den gotiska stilen från 1300-talet. Tänk att allt är byggt av hantverkare med hammare och mejsel. Konstruktionen är uträknad för att hålla, av någon utan tillgång till datorer eller miniräknare. Är inte bara det fantastiskt?
När man är här får man inte missa att gå in till klostret bredvid. Dörren dit hittas på den högra långsidan i katedralen. Klostret är från 1300-talet och här finns en vacker innergård med palmer, en fontän och strövande vita gäss. Här hittar man även en liten religiös souvenirbutik där man kan köpa små helgonbilder, bokmärken och tja, allt möjligt.
Efter Katedralen var det ingen lång promenad till nästa punkt på programmet, Palau de la Musica Catalana. Jag hade läst om den här storslagna konsertsalen och blivit riktigt nyfiken, men var det verkligen värt att betala bara för att få se en konsertsal? Ja, döm själva.
Jag hade förväntat mig något vackert men det här fullständigt knockade oss. Detta färgsprakande musikpalats från 1908, även kallat stenträdgården efter de över 2000 avbildade och skulpterade rosor som täckte stora delar av innertaket och väggarna, fick oss att bara stå och gapa. Efter att ha gått runt en stund satte vi oss ner och bara njöt av prakten och då började musik spelas. Det var ett ljudprov av orgeln inför kvällens Bach konsert, så vi fick även njuta av en stunds magnifik musik. Behöver jag tillägga att akustiken var suverän? Vid nästa Barcelona besök vill jag komma hit på en konsert, det måste vara en magisk upplevelse.
Efter denna stora upplevelse fick vi ta en paus med lunch på en liten tapas restaurang i närheten. Vi åt croquetas, fritterad bläckfisk, iberiska korvar och grönsaker. Det är perfekt att kunna dela på flera olika små rätter, så får man möjlighet att smaka på mer.
Efter lunchen gick vi upp till Placa de Catalunya där vi tittade in på det gigantiska varuhuset El Corte Ingles innan vi promenerade vidare upp för den eleganta paradgatan Passeig de Gracia på väg norrut och mot vårt nästa mål, La Pedrera. Nu var det dags att börja titta på Barcelonas nationalhjälte, Antoni Gaudis, arkitektoniska mästerverk. På vägen passerar man även Casa Batllo och det är värt att stanna och titta lite extra på.
Framme vid La Pedrera kunde vi köpa biljetter utan att köa, att det var eftermiddag och lågsäsong spelade nog stor roll i det hela. Utrustade med en audio-guide i öronen kunde vi sen i lugn och ro upptäcka denna fantastiska fastighet från 1912 som är ett hyreshus där två äldre damer fortfarande bor kvar i sina lägenheter. När dessa damer flyttar ut kommer lägenheterna inte hyras ut mer utan de kommer ingå i museet.
Mest känt är nog ändå La Pedrera för sitt fantastiska tak där man kan gå runt och njuta av såväl husets arkitektur som av utsikten.
Smartklockorna visade på många steg den här dagen och kvällen tillbringades på en uteservering med en sallad, en spansk macka och en karaff Sangria. Sen stupade vi i säng.
Tisdag! Vi tog sovmorgon och vilade för idag skulle vi fortsätta upptäcka Gaudis byggnadsverk. Innan det blev dags att ta tunnelbanan norrut mot Park Guell dit vi hade köpt biljetter i god tid innan passade vi på att titta in på den kända saluhallen La Boqueria. Det var roligt! Jag har nog inte sett så mycket gott på samma ställe… tja, typ någonsin. Här kan man köpa färska varor, äta i de små restaurangerna eller köpa med sig små smakbitar att äta på stående fot. Jag rekommenderar dock inte att köpa de friterade rätter som ska värmas eftersom de åker in i en mikro, och mikrade friterade bläckfiskringar smakar…sådär. Men det fanns så mycket annat att smaska på.
Nu var det dags för sightseeing igen. Vi tog tunnelbanan till station Lesseps varifrån vi kunde gå till Park Guell. Det här är den närmaste tunnelbanestationen och här kommer dagens stalltips. Gå inte till parkens huvudingången utan sväng av (till vänster och uppför) efter grönområdet Jardins de Menendez i Pelayo. Den gatan leder dig rakt upp till en sidoingång av parken där det inte finns några köer. Vägen går brant uppför men halvvägs kommer det rulltrappor som underlättar. De andra vägarna har inga rulltrappor.
Den här dagen var solig och parken var utsåld. Vi såg några som fick vända vid porten då det inte gick att köpa biljetter, så förboka Park Guell om ni vill dit. Man vill faktiskt inte ta sig hela vägen dit i uppförsbacke för att sen inte få komma in.
Park Guell byggdes mellan 1900-1914 och var tänkt som en trädgårdsstad. Här planerades byggnation av 60 villor. Tyvärr blev det ett ekonomiskt misslyckande och projektet genomfördes aldrig till fullo. Två hus byggdes dock och i det som var ”visningshuset” kom sedan Gaudi att bo under många år. Därifrån kunde han se bygget av Sagrada Familia, hans livs projekt som han ägnade sina sista år åt. Idag är huset ett museum där man kan se en del original möbler och minnessaker. Jag skulle inte ha något emot att bo såhär, skulle du?
Efter besöket i Gaudis hus strövade vi runt i parken, fikade på picknick platsen och njöt av miljön och utsikten. Här finns fantasifulla pelargångar, hemliga grottor, mosaikklädda bänkar och fantasifulla statyer. Allt är, så som alla Gaudis verk, inspirerat av naturen med flytande organiska former och en otrolig detaljrikedom.
Efter parkvisiten promenerade vi ner mot Sagrada Familia. Jag skriver ner eftersom der var nerförsbacke nästan hela vägen. En slutsats blir då att om man vill promenera i motsatt riktning kommer man få gå uppför i en halvtimme. Det kan vara värt att tänka på när man planerar sina promenader i Barcelona.
Jag hade sedan tidigare letat fram en spännande tapas restaurang i närheten men när vi kom dit visade det sig att de stängde köket precis när vi kom så det blev till att leta matställe i närområdet. Vi hamnade på Tuscania Mediterranean eatery där vi åt riktigt gott med utsikt över den berömda kyrkan. Speciellt kan jag rekommendera Viello Tonnato della Casa gjord på möraste rostbiff med en otroligt god tonfisksås. Nu fick jag aldrig något foto på just den rätten eftersom mamma var lite väl snabbt framme med gaffeln… men de andra tapas rätterna kom med.
Jag hade bokat en guidad tur inne på Sagrada Familia klockan 18.15, en av de sista turerna och en av de få tiderna som var tillgängliga när jag bokade nästan en månad i förväg. Runt kyrkan var det fullt med folk och långa köer ringlade sig långsamt med folk som ännu inte köpt biljetter. Vi kunde däremot gå in genom en egen kort kö, gå igenom en säkerhetskontroll och sen börja titta på kyrkan.
Jag kan verkligen rekommendera en guidad tur. Först då förstod jag fullt ut hur genialiskt genomtänkt bygget är. Varför det ser ut som det gör och vad som var Gaudis tanke med projektet. Utan att få guidning (eller vara mycket väl påläst) är det fortfarande en otroligt vacker och imponerande byggnad men med information blir det så mycket mer.
Sagrada Familia betyder ”Den heliga familjen” och här handlar det om Jesu familj. Den östra sidan, där entren är idag, domineras av tre portar tillägnade Heliga Maria, Josef och så Jesus i mitten. På bilden ovan ser ni Jesu födelse med statyer av de tre vise männen till vänster och av herdarna till höger. Ovanför sjunger änglarna och allt är skulpterat i en fantasi-skog av lövverk, fåglar och djur.
Hela den här delen av fasaden visar evangeliet, historien om Jesu liv och det står i skarp kontrast mot den västra sidan, där solen går ner, som visar Jesu lidande och död.
Den västra fasaden gjordes mycket senare och i en helt annan stil. Tittar ni noga ser ni romerska soldater vars hjälmar har samma uttryck som några av skorstenarna på La Pedrera. Det är konstnärens sätt att hedra Gaudis arv, och på tal om Gaudi… figuren längst till vänster är en staty av honom. Han själv hade aldrig kommit på tanken att ha en bild av sig själv på kyrkans fasad men eftervärlden ville det.
Kyrkan som man nu har byggt på i över 135 år är fortfarande inte färdig. Flera torn och kapell återstår och när jag jämför med min förra visit för 15 år sedan kan jag bara konstatera att mycket har hänt. Bilden nedanför visar hur kyrkan en gång kommer att se ut med totalt 18 torn. Det högsta för Jesus, omgivet av de fyra apostlarnas torn. Bredvid står det nyligen färdigbyggda Marias torn och runt allt kommer 12 lägre torn byggas för de tolv lärjungarna.
Då är det dags att gå in i själva helgedomen. I motsats till de flesta katolska kyrkor hittar man här inte mängder av kapell badandes i guld och ornament. Här inne råder enkelhet. Arkitekturen själv står för dekorationerna. De gigantiska pelarna som växer i höjd ju närmare altaret man kommer sträcker ut armar, som grenar på träd, upp mot himmelen där man möts av ett stiliserat lövverk. Ljus faller in från fönster placerade till perfektion för att kunna uppnå rätt effekt. Många av formerna är trekantiga, det står för den heliga treenigheten, fadern, sonen och den helige ande… som släpper in ljuset i våra liv. Symbolvärden finns i varje detalj , något som är svårt att se om ingen guidar en in i Gaudis värld.
Ovanför altaret svävar en korsfäst Jesus som enda dekoration, upplyst av ljus från Mariatornet.
Under vårt besök sken kvällssolen in genom den västra sidans fönster och visade upp ett fantastiskt färgspel på den i övrigt vita inredningen. Den sidan går i varma, gula, orange och röda toner. Samtidigt kom det in ljus även från den östra sidan, de färgerna var kalla, blå och gröna. Även detta är genomtänkt in i minsta detalj. Gaudi hann aldrig se denna färgexplosion, men han hade planerat för den.
Efter den guidade turen kunde vi besöka utställningen, kapellet där Gaudi ligger begravd och musei-shopen. Jag skriver kunde eftersom vi inte hann med allt då de stängde klockan 20.00 och tiden inte räckte till. Vi kan således konstatera att två timmar inklusive en guidad tur på 45 minuter är i kortaste laget om man verkligen vill se allt inne på Sagrada Familia.
Onsdag. Vi vaknar upp till ett kyligt och grått väder med regnstänk i luften och i ärlighetens namn måste här erkännas att vi själva var lite trötta, grå och möra efter de senaste intensiva dagarna. Men skam den som ger sig… eller hur. Idag skulle vi besöka Museu National d’art de Catalunya. Mamma gillar sina klassiska konstnärer så det här var också inplanerat.
Vi tog tunnelbanan några hållplatser bort till Placa Espanya varifrån vi sen kunde gå upp mot museet.
Tja, det såg ju inte så farligt ut men många trappor blev det. Efter besöket hade mammas smartklocka räknat till 18 besegrade våningar så om man inte känner för just den fysiska utmaningen kan man tydligen ta en buss upp till toppen… det hade jag missat.
På vägen upp gick vi förbi stora fontäner som måste se magnifika ut när de är fyllda med vatten och spelar.
Och utsikten uppifrån var inte så pjåkig den heller.
Inne på museet fick jag lösa biljett, mamma kom däremot in gratis som senior mot uppvisande av legitimation. För den som gillar konst är detta en riktig pärla att besöka. Utställningarna tar dig från romersk tid, till en fantastisk medeltida samling och hela vägen fram till dagens moderna konst. Här finns tavlor av såväl Rubens och Picasso men våra favoriter blev nog de möbler och inredningsdetaljer från förra sekelskiftet som fanns utställda. Modernismen med sin vurm för naturen slog igenom även här.
Självklart blev vi hungriga under besöket och vi kan med glädje rekommendera museets restaurang, Óleum. Där åt vi en Tonnato vitello med det möraste kött mamma någonsin ätit och en Katalansk gryta på kyckling , pilgrimsmussla och rotfrukter… nom, nom, nom. Sån här musei-mat gillar jag, dessutom serverad i en fantastisk miljö.
Sista kvällen i Barcelona blev vi rekommenderade en Baskisk tapas-restaurang , eller pinxtos-restaurang är nog ett mer korrekt uttryck. Pinxtos är brödbitar med något gott ovanpå och med en tandpetare igenom. Här fick vi sitta i baren, ta så mycket vi ville och när det var dags för notan räknade servitrisen tandpetarna. Som på ett rullbands-sushi… fast utan sushi… och utan rullband.
Vi blev helt sålda på konceptet, det var otroligt gott och jätteroligt att pröva alla goda munsbitar. Stämningen var på topp i den överfulla baren och vi trivdes verkligen. För den som vill testa så heter restaurangen, Irati Taverna Basca och ligger på en gata precis innanför La Rambla.
Så var vårt besök i Barcelona över. Dagen efter åkte vi ut till flygplatsen i god tid för att få lite tid i deras Star Alliance lounge. Precis som i Madrid var den riktigt trevlig med mycket gott att äta och dricka. Vi behövde inte borda flyget hungriga den här gången heller. Och med några bilder från loungen tackar vi för oss. Vi ses på nästa resa… vid gaten.
