Varje sommar anordnas det opera föreställningar inne på Läckö slott, längst ut på Kållandsö och i år bestämde sig jag och maken för att äntligen åka dit och ta del av det. Vi gillar opera och har njutit av det runt om i Europa (senast på La Scala i Milano Bland historiska mästerverk, designikoner och skönsång i Milano) så varför inte passa på här hemma i Sverige också. Häng med oss på en härlig kortresa i ett ljuvligt sommarSverige.
Vi startade hemifrån Gunnilse och körde de dryga 120 kilometrarna till Lidköping, eller ”Lisch” som mina vänner därifrån säger. Utanför Alingsås sa det smack i rutan och där satt ett stenskott som hette duga. Det är då man välsignar mobiltelefonen och internet. Det tog oss inte mer än 15 minuter att hitta en ”bilglas-verkstad” i Lidköping och boka en tid till nästa dag. Helt otroligt. Snacka om smidigt. Sen var det bara att köra vidare, allt var ju fixat.
Eftersom allt boende ute vid Läckö slott var fullbelagt hade jag bokat in oss på Hotell Edward, Best Western, mitt i centrala Lidköping. Vi checkade in och kunde konstatera att allt var som förväntats. Rummet var rent, utsikten obefintlig och de allmänna utrymmena runt receptionen trevliga. Inget extraordinärt men allt vi behövde fanns. Detta kom även att gälla för frukosten.
Efter lite vila och ett ombyte var det dags för oss att åka mot slottet. De förutseende operaarrangörerna erbjöd gratis buss både dit och hem. Det gick en tidig buss för dem som bokat bord på någon av restaurangerna ute på Spiken eller vid slottet, och en senare buss som gick direkt ut till föreställningen. Jättepraktiskt tyckte vi och tog den tidiga bussen ut.
Jag hade bokat bord på restaurang Hvita Hjorten som hittas 200m från Läckö slott inne på Naturrum, Victoriahuset. Här erbjuds även hotellrum och ett sånt ska vi absolut ha till nästa år för det är vackert här ute, så vackert. Nu fick vi njuta av utsikten medan vi smaskade i oss en alldeles utmärkt trerätters opera-meny.
Till förrätt var det säsongens grönsaker med en ostcreme, huvudrätten bestod av en så vällagad vänergös att både vi och västkustsällskapet vid bordet intill blev lyckliga och en smarrig efterrätt med mandelkaka, panna cotta och bär. Vågar jag erkänna att vi unnade oss vinpaketet till, ingen skulle ju köra och vår servitris visade sig vara en fena på att matcha vin och mat.
Efter middagen kunde vi gå de 200 metrarna upp till slottet och njuta av hur det såg ut i kvällssolen.
Väl inne på borggården intog vi våra platser och operan kunde börja. I år spelades LaGazetta, en komisk opera av Rossini. Handlingen var förlagd till ett hotell där en rik herre vid namn Don Pomponio sätter in en annons i tidningen där han söker en make till sin dotter. Detta tas inte väl emot av dottern som är kär i hotellföreståndaren. Operan utvecklas till en fullfjädrad fars där skönsången blandas med vassa kommentarer och lekfulla flirtar med nutida händelser. Bara det att Don Pomonio ser ut som en viss Amerikansk presidentkandidat är otroligt roligt.
Vi blev mycket imponerade av föreställningen. Sångarna höll hög klass och översättningen var strålande. På stående fot bestämde vi oss att åka hit nästa år igen och det ser vi fram emot.
Efter Operan var det bara att gå till den väntande bussen som tog oss tillbaka till Lidköping och vårt hotell. Smidigare kunde det inte bli.
Nästa dag började med det inbokade besöket på Ryds bilglas som fixade vår ruta på en halvtimme medan vi shoppade delikatesser i gårdsbutiken mitt emot. Sen bar det av tillbaka ut till Kållandsö för nu skulle vi turista.
Vi började med att åka längst ut till Spiken, ett gammalt fiskeläge som numera är både fiskehamn, småbåtshamn och turistmagnet. Här får jag erkänna att jag blev ganska besviken. Var det vackert? Ja, absolut. Var det något mer? Näe, inte speciellt. Där fanns förvisso några hemslöjdsaffärer och ett antal restauranger men rökeriet sålde bara rökt lax och räkor, och restaurangerna serverade standardiserad mat med räkmacka som dragplåster. Jo, maken fick en fish´n chips på friterad vänergös som var riktigt god men där slutade också ”Väner maten”. Trist tycker jag som hade sett fram emot fisk från Vänern. Räkor kan jag som sagt äta hemma.
Efter lunchintag och en smarrig glass körde vi vidare mot Läckö slott, en kort tur på bara några kilometer.
Jag har inte varit på Läckö slott på 24 år och den gången stannade vi bara på utsidan. Mitt bestående minne från slottet är annars från en skolresa under mellanstadie tiden då jag och de andra barnen förundrades över toaletterna. De fanns nämligen i små rum som ”hängde utanpå” slottsmuren så att de nödiga kunde göra sina behov rakt ner på marken utanför. Spännande värre för en 11 åring.
Idag är Läckö slott ett komplett utflyktsmål med såväl temporära som fasta utställningar. Dessutom ingår en guidad tur i inträdesbiljetten och den kan jag rekommendera. Den var mycket intressant.
Läckö började byggas som en borg på 1200-talet, då ägdes det av Skara-Biskoparna. Gustav Vasa drog in borgen till kronan 1528 och sen lämnades den som förläning åt olika adelsmän beroende på kronans tycke och gillande. 1615 gavs det som grevskap åt släkten De la Gardie och det är nu slottet får sitt nuvarande utseende. Magnus Gabriel De la Gardie ( han står som maffig staty i Varnhems klosterkyrka ) renoverade upp slottet till det praktfulla Barock slott det är idag. Nu kan man tro att han bodde här jämt, men det är fel. Slottet var en sommarbostad. Vintertid var det alldeles för kallt och ruggigt för att kunna värmas upp ordentligt så till vintern flyttade De la Gardie familjen hem till Stockholmstrakten igen. Ganska juste sommarstuga om jag får säga det själv.
Vi började vårt besök med en titt in i slottskyrkan som ligger bekvämt nåbar från den inte borggården. Denna byggdes 1655-1668 och är ett av Sveriges bäst bevarade kyrkorum från den här tiden. Här kan vi fortfarande njuta av originaldetaljer, skulpturer, takmålningar och snickerier.
Efter detta tog vi del av en temporär utställning på temat fest. Det som fångade mitt intresse mest var en tulpanvas. Under 1600-talet var tulpaner en riktig lyx och enstaka lökar kunde säljas för astronomiska summor. Det var faktiskt denna tulpanmani som orsakade den första börs-kraschen, 1637 i Holland. Därför var det inte konstigt att de tulpaner man hade skulle visas upp en och en, helst i speciella vaser där varje blomma kunde beundras från alla håll. Ganska långt ifrån våra plastinlindade tulpanbuketter från ICA.
Efter mitt ingångna nörderi på tulpanvaser ( maken hann med halva utställningen medan jag läste om tulpaner) sprang vi på den guidade turen och anslöt oss. Nu fick vi se de möblerade rummen. Präktiga mottagningsrum kantade av målningar över vunna slag, sovrum och gemak. Mycket finns kvar i original och man häpnar över vilka otroliga rikedomar som spenderades på att pryda rummen.
I kungssalen här nedan svävar 13 takänglar där en av dem, den framför den gigantiska tavlan, bär en kungakrona. Vid middagar satt alltid slottsherren där inunder…såvida inte kungen själv var på besök.
Trötta efter några intensiva och intressanta timmar på Läckö slott var det dags för oss att avsluta och påbörja färden hemåt. Nu var det ett tag sedan vi åt ute på Spiken och våra magar hade börjat kurra så framme i Vara svängde vi av till Västsveriges mysigaste konditori, Konditori Nordpolen.
Det här är ett riktigt konditori. Inte ett café och inte ett fik. Här lyser massproducerade jättemuffins med sin frånvaro och gigantiska amerikanska cookies är bannlysta. Istället kan man njuta av smörgåsar på surdegsbröd bakat med kärlek, klassiska småkakor och bakverk i Andrées sal eller i Almas rum. Själva valde vi att äta vår lunch ute i trädgården. Ljuvligt… helt ljuvligt.
Utvilade och mätta i magarna kunde vi sen åka den dryga timmen hem. Vilken perfekt avslutning på en Opera och slotts utflykt.
Förstår att ni hade en härlig ”utflykt”. Vi var vid Läckö slott förra året inför vår resa till Djurö nationalpark. Just då när vi var där var vädret inte nåt vidare. Vi gick aldrig in på slottet, det har vi kvar. Men vi förstår att det var intressant. Kan tänka att det kändes speciellt att lyssna på opera där. Nordpolen har vi aldrig besökt men kaféet finns på vår lista. Stefan har en kollega som skrivit en bok om det kaféet och vi har sagt flera gånger att vi måste dit. Det finns mååånga ställen att besöka…
Åh, ni kommer älska Nordpolen. Det är så härligt med ett riktigt konditori istället för alla kedjor av cafeer och fik som finns överallt. Slottet är också värt att gå in på, liksom Naturrum, Victoriahuset. Där inne tog jag inga foton så det var svårt att skriva om det. Då har ni att se fram emot inför nästa sommar… eller kanske redan i höst.