Vi landade i Faro en lördagskväll i oktober då regntunga skyar och mörka moln hälsade oss välkomna. När taxichauffören som körde oss till vårt hotell fick höra att vi tänkte stanna i Faro en hel vecka sa han förskräckt… -Varför då? Faro är världens tråkigaste stad, här finns inget att göra. 2 timmar är mer än nog och förresten… där borta ligger buss- och tågstationen, om ni vill åka här ifrån.
Tja, bättre start på en semester har man ju haft men då vaknade lilla fröken tvärtemot upp i mig och jag bestämde mig för att utmana honom. Jag skulle hitta roliga och intressanta saker att göra i Faro. Så häng med, för nu kör vi.
Faro är, trots att den är Algarveprovinsens huvudstad och en viktig knutpunkt för resor, inte en speciellt stor stad. Trots att man kan hitta såväl Universitet som utländska konsulat och industrier här består känslan av en fiskeby. Speciellt i de gamla områdena runt hamnen. Som turiststad är den heller inte jättepopulär eftersom stadens strand, Faro Beach, ligger en 20 min bussresa bort från centrum. Eller så kan man ta en taxibåt dit för några få euro.
Med utgångspunkt i detta hade jag bokat ett bättre hotell med takterrass och pool på taket. 3HB Faro. Centralt och fem-stjärnigt. Lite solsemester ville vi ju ha och vi visste inte om vädret skulle tillåta oss att åka ut till stranden. Dessutom brukar Atlantens vågor vara kalla så här års och jag är ju en badkruka av sällan skådad sort.
Rummet vi fick var stort, luftigt och riktigt snyggt, det kändes väldigt bra ända tills jag gick ut på balkongen och knockades av frityroset från de intilliggande restaurangerna. Utsikten var dessutom en bakgård med soptunnor och man hörde oväsendet från diskmaskiner och kök. Nix, det här funkar inte sa jag och gick direkt ner till receptionen för att be om ett nytt rum, ett där vi faktiskt skulle kunna nyttja balkongen. Att klaga brukar faktiskt löna sig, om man har något verkligt att klaga på och gör det på ett trevligt sätt. Vi fick ett nytt rum. En svit med hotellets största balkong, omgärdad av doftande lavendel och med ett eget citronträd
Hotell 3HB Faro är ett riktigt bra hotell. Rummen är ljusa, luftiga, trevligt designade och rena. Badrummet var stort och välplanerat och minibaren fylldes på med vatten och cola varje dag. Det var skönt att ha tillgång till vatten och slippa springa och köpa flaskor hela tiden. Där fanns även en kaffebryggare med poddar som vi nyttjade flitigt och vid förfrågan fick vi upp en strykbräda med strykjärn.
Frukostbuffén var inte den största med allt man ville ha fanns och kvaliteten på maten var bra. Dessutom fanns en a-la-carte meny som man kunde välja från om man ville, och det ville vi. Det blev både omeletter, egg Benedict och amerikanska pannkakor med lönnsirap och färska bär… fast inte allt på samma dag förstås. Mina favoriter var ändå det berg av ljuvliga, varma och frasiga Pastel de Natas som jag njutningsfullt åt en av varje morgon… vadå? Är det semester så är det. Eller hur?
Några dagar tillbringade vi även på takterrassen där det aldrig var problem med att hitta solstolar, antagligen för att vi var där utanför högsäsong. Poolen var en infinitypool med utsikt över hamninloppet och Ria Formosa i fjärran och jag vet inte varför en sån pool är roligare, snyggare och fräckare än en vanlig, men det var den. Dessutom var den kall. Den varmaste vattentemperatur som uppmättes var 21,5 grader men det var ändå mer än 2 grader varmare än i havet så jag badade. Det kanske inte låter så märkvärdigt men alla som känner mig vet vilken otrolig badkruka jag är så mina bad berättigade mig till flera guldstjärnor i bad-boken, så det så.
Så, sol och bad utan strand kunde man roa sig med i Faro… check på den.
Vad fanns att göra utanför hotellet då? Jo, eftersom Faro har en lång historia, här har faktiskt legat en stad i över 2000 år, blev det dags att leta upp några historiska sevärdheter.
Området där Faro ligger har varit bebott sedan stenåldern. Det är lätt att förstå när man ser det stora havsdeltat Ria Formosa som skiljer staden från Atlantens vågor. Här finns ett överflöd av skaldjur, fåglar och fiskar samtidigt som öarna i deltat ger skydd mot Atlanten såväl som mot främmande makter som vill anfalla. En perfekt plats för bosättning. Redan runt tiden för Jesu födelse var detta ett rikt och känt handelscentrum. Romarna var här i några århundraden men områdets storhetstid faller under den moriska eran, från år 713 till 1249 då den portugisiske kungen Alfonso III erövrade området. Huvudstad i Algarve provinsen blev man först 1756 efter att en serie jordbävningar och medföljande tsunamis hade sköljt över och förstört stora delar av de andra städer som låg utmed kusten. Faro hade räddats av Rio Formosa vars öar och sandbankar skyddat staden.
Sånt här spännande fick vi lära oss under ett besök i Museu Municipal, mitt inne i gamla stan. Museet i sig är inhyst i ett gammalt kloster som under en tid till och med varit kork-fabrik, innan staden köpte byggnaderna och gjorde dem till museum. Till det facila priset av 2€ per person fick vi njuta av såväl byggnaden som historia och de konstsamlingar som fanns.
Här fick vi se romersk mosaik.
Vi tog del av de prehistoriska gravar och gudomar som hittats på orten.
Det fanns en avdelning för religiös konst och en annan för modern sådan.
Efter museibesöket promenerade vi runt i Faros gamla stadskärna med murverk från den Moriska tiden, små vindlande gator och vackra hus.
Efter detta gick vi vidare runt marinan och in i de nyare kvarteren. Många hus väntade på renoveringar och turiststråken lyste med sin frånvaro, men vi blev förtjusta i stan, den kändes på riktigt och inte så där turistigt tillrättalagd.
Så, historiska lämningar och intressant bebyggelse finns i Faro … check på den.
En av semesterdagarna regnade det. Det blev mörkt och regnet strilade ner mest hela dagen. Det var som ett svenskt sommarregn så inte helt oangenämt… men vad gör man? Ja, vi bestämde oss för det stora kyrk-racet. Eftersom Portugal är ett katolskt land finns det alltid öppna kyrkor att besöka. Jag hade läst om en kyrka med ett benkapell som lät spännande, dit gick vi.
Igreja do Carmo, eller som hela namnet lyder, Igreja de Venerável Ordem Terceira de Nossa Senhora do Carmo, byggdes i början av 1700-talet i stort sett på bakgården av en annan kyrka. Självaste biskopen av Algarve köpte loss marken och lade första stenen. Kyrkan blev en central punkt i Faro dit alla gick, speciellt de rika, och med årliga marknader som drog ännu mer folk. Och eftersom rika människor vill ha det vackert runt om sig blev kyrkan utsmyckad av dåtidens mästare på träskulpturer och sniderier, Manuel Martin.
För att besöka kyrkan behöver man betala 2€, och det är det verkligen värt för det gör onekligen ett intryck när man går in.
Från kyrkan går man in på en liten bakgård där den andra attraktionen ligger, Faros benkapell.
Detta lilla kapell är byggt och dekorerat av ben och skallar från över 1200 Carmelit munkar vars kvarlevor grävts upp från sin ursprungliga viloplats pga ett bygge. Detta skedde 1816 och kapellet byggdes till deras hågkomst och ära. Över ingången går att läsa ”Para aqui a considerar que a este estado has de chegar” vilket betyder, Stanna upp och begrunda att även du kommer nå detta tillstånd.
Efter detta gick vi vidare mot katedralen för ett besök där. Jo, jag måste erkänna att vi tittade in i två mindre kyrkor på vägen och fastän de var vackra tog jag inga bilder. De utgjorde dock trevliga stopp för att undvika regnskurarna längst vägen.
Faros katedral, här kostade inträdet hela 5€ men då ingick museet (fyllt av biskopsklänningar och religiös konst) och en klättring upp till tornet. Museet hoppad vi över och tornet började jag gå upp i men vände när ledstången försvann och trappan blev brant och vindlande. Nej, jag tänkte inte upprepa panikattacken från torntrappan på Warwick castle förra våren… den räckte.
Man tror att det funnits en tidig kristen basilika på denna plats redan innan Morerna tog över och byggde om den till en moské. Denna moské byggdes senare om tillbaka till en kristen kyrka efter att Alfonso III återerövrat Faro 1249 och kyrkan tillägnades Heliga jungfru Maria.
Större delen av katedralen är återuppbyggd efter en brand 1596 (det var Britterna som anföll, brände och plundrade) och även här dryper sniderierna av detaljrikedom och guld. Själv tycker jag också att det är otroligt vackert med alla kakelbeklädda väggar.
Så, vackra kyrkor, spännande historier och makabra kapell finns i Faro… check på den.
Och för att visa hur det ser ut i ett regnigt Faro, varsågoda.
Nu är det dags att upptäcka det moderna Faro och det gjorde vi med ett studiebesök på en högteknologisk industri, Innuos. Maken jobbar med och säljer det som jag till vardags kallar ”dyra stereoapparater” men som egentligen borde kallas högteknologiska musikåtergivnings …pryttlar.
Ett av märkena han vurmar för är en streaming burk (ni fattar att hi-fi lingot inte är min grej va?) från just detta företag och vi bjöds in av ägarna för att få titta på produktionen och företaget. Så klart att jag ville dit. När får man annars en chans att besöka ett sånt ställe.
Vi fick ta på oss snygga rockar och stoppa speciella band i skorna som skulle jorda oss eftersom miljön var full av elektromagnetiska fält och flygande elektroner. Sen bjöds vi in till produktionen, och…WOW! Vilket detalj jobb. Vilken precision. Vilket månande om kvalitet in i minsta beståndsdel. Jag kanske inte fattade vad de olika komponenterna gjorde men det jag såg gjorde mig mycket imponerad.
Till exempel kan sägas att den lilla metallådan högst upp på kretskortet är specialtillverkad för att komponenterna där inne ska vara isolerade och inte störa komponenterna utanför. Den lådan fick de designa och producera själva eftersom ingen annan gör det. Sådana här speciallösningar fanns överallt, från vibrationsdämpande underlägg inte tjockare än en 100-dels mm till egendesignade hållare till lödkablarna (löd-snören?) som underlättar för den som löder ihop delar.
Visst är det jättehäftigt!
Så, modern och högteknologisk industri finns i Faro… check på den.
Vår sista dag var solig och inte allt för blåsig så vi bestämde oss för att komma ut på sjön, eller rättare sagt, ta en båttur i deltat Ria Formosa. Ria Formosa är egentligen inget delta, det var det för många tusen år sedan men floden som skapade deltat är för länge sedan borta och idag är Rio Formosa en samling sandbankar och öar som skiljer Faro från Atlantens vågor. Det är ett unikt naturområde med mängder av fåglar, kräftdjur och fiskar. Idag är det ett naturskydds område där man bla studerar fåglar och dess migration men där finns även skaldjursodlingar och längst ut ligger långsträckta sandstränder som lockar turister från när och fjärran.
Vi bokade en kort 1-timmes guidad natur-tur med företaget Formosamar, 20€/person kostade det och med facit i hand skulle jag gärna tagit en längre tur. Det här företaget kan jag rekommendera, de var bra.
Vi fick på oss flytvästar, blev tillsagda att ducka under bron vid utfarten från marinan och sen bar det iväg ut mot sandbankarna. Vår kapten och guide, Carlos, var mycket kunnig och berättade ivrigt om Ria Formosas rika djurliv, historia och nutida betydelse. Som Göteborgare delade vi fiskmås-historier med honom och hade mycket roligt åt likheter och olikheter.
Vi spanade efter fåglar och såg dykande tärnor, måsar, hägrar och några arter som vi inte har hemma i Sverige. Längre bort bodde flamingorna och inne i stan häckade storkar. Ja, gillar man fåglar är det här ett riktigt eldorado att besöka… till och med vi blev lite amatörornitologer av bara farten.
En av sakerna Carlos berättade om var de miljontals små krabbor som gräver hål och gångar i berggrunden på öarna. Det här luckrar upp marken som sakta vittrar sönder och spolas ut till havs med hjälp av tidvattnet. Det är detta näringsrika sediment som sen ger mat och liv till alla blötdjur och fiskar utanför Ria Formosa, ute i Atlanten och som gör att fiskevattnen är exceptionellt rika. Krabborna ligger och solar på bilderna men de är svåra att se eftersom min kamera inte är den bästa, men det syns små vita fläckar här och där… det är krabborna.
Och innan vi visste ordet av var vår timme till ända, och kanske var det bra eftersom det började blåsa upp en hel del. Så vi tuffade tillbaka till Faro och njöt av utsikten hela vägen.
Så, fågelskådning och naturupplevelser finns i Faro… check på den.
På väg tillbaka till hotellet gick vi förbi en liten marknadsplats där vi köpte färska mandlar. Mandlarna här i Portugal smakar så mycket mer än de vi får hemma. I år kommer vi ha världens bästa glöggtillbehör. En kort promenad och en fika senare var vi hemma igen.
Det här för onekligen in mig på temat mat… jag har ju inte skrivit något om maten. Vi år mycket och gott. Spännande skaldjur, jättegod fisk, brinnande korv, krämiga risrätter, ja det är faktiskt värt ett eget blogginlägg, så det kommer senare.
Avslutningsvis vill jag summera resultatet från utmaningen från början av inlägget. Hade taxichauffören rätt eller fel?
Faro erbjuder, bra hotell, spännande historia, en trevlig och levande stad, intressant museum, ännu mer intressanta kyrkor, ett fantastiskt naturområde och jättegod mat. Det som däremot inte finns är turistområden, håll-i-gång och party. Passar det alla? Säkert inte. Passade det oss? Ja, absolut. Vi hade inte tråkigt alls under vår vecka i Faro. Lite sola, lite sightseeing… precis som vi vill ha det.
