Stratford-upon-Avon är den lilla staden där hela det brittiska språket och litteraturens vagga stått enligt många vet-sig-påare. Här föddes nationalskalden William Shakespeare, här bodde han och hans familj i många år och här drog han sitt sista andetag den 23 April 1616, endast 52 år gammal. Vart man än går möts man av historiska referenser, Shakespeare inspirerade namn och byggnader i Tudor stil.
Hit åkte jag och maken för att i några dagar se och uppleva det tusentals före oss har gjort, ett kulturarv i litteratur och dramatik.
Vi hade bokat rum på Hotel Indigo, mitt i det centrala historiska Stratford. Ett fantastiskt trevligt hotell vars äldsta delar brukade inhysa en av stadens äldsta pubar, The Falcon, där Shakespeare själv var stamgäst. Den törstige författaren bodde nämligen på andra sidan gatan (The New Place) och det sägs att han ofta fick bäras hem från sin favoritkrog.
Området runt hotellet är fullt av vackra korsvirkeshus från Tudor tiden och de flesta sevärdheter i staden kan nås med en promenad på max 15 minuter.
Vid bokningen fick vi en förfrågan om vi ville bo i ett tudor-rum (utan aircondition) eller i ett modernt rum (med aircondition). Jag måste medge att det sved i hjärtat när vi valde det moderna rummet men så här i efterhand var vi nöjda med att kunna reglera inomhustemperaturen. Rummet, ett standard rum, var utmärkt. Snyggt inrett och med små humoristiska hintar åt Shakespeare hållet.
Hotellet kunde även ståta med en alldeles förträfflig restaurang, The Woodsman och en tillhörande välfylld bar. På The Woodsman åt vi vår första middag i Stratford och det blev den bästa måltiden under hela vår vistelse. Långkokt rådjurs bog med rökig aubergine, broccoli och ”dirty mash”, ett potatismos med sås på. På menyn stod det att en servering var beräknad för 2 personer, men vi fick bara i oss hälften.
Såväl The Woodsman som frukost rummet låg i den gamla delen av hotellet och det var en upplevelse bara att vistas där.
Frukosten i sig är värd en egen paragraf. Trevligt upplagt med färsk frukt, hemgjord muesli, lokalproducerade råvaror, egenbakat bröd och en a la carte meny för varma alternativ. Vi provade lite av varje men min favorit blev den fattiga riddaren med färska bär, lite crème fraîche och lokal honung.
Efter en god natts sömn och en stärkande frukost kunde vi ge oss i kast med det vi kommit för att se… allt om Shakespeare.
Innan avresan hade jag köpt en samlings-biljett till följande tre huvudattraktioner, Shakespeares Birthplace, The New Place och Anne Hathaways cottage. Dessa tre platser förvaltas av Shakespeare birthplace trust och en biljett till alla tre blir mycket billigare än att köpa dem separat. Dessutom gäller biljetten i ett helt år så man kan välja när man vill gå dit, sprida ut besöken under flera dagar eller besöka ett favoritställe igen.
Shakespeares Birthplace är, som namnet antyder, huset där han föddes. Här bodde han även med sin fru Anne under sina första år som gift och här hade hans pappa sin verkstad där han tillverkade handskar som han sen sålde. Inga originalmöbler finns kvar men huset har restaurerats med 15-1600 tals möbler för att visa på hur det kunde sett ut. I de olika rummen träffar man även museipedagoger som berättar om vad som hände just där och om hur Shakespeare liv där sett ut. Själv fastnade jag i handskmakar verkstaden där jag diskuterade skillnaden på manliga och kvinnliga handskar, lösa fickor som fästes runt kjolarna och vikten av hemliga fickor.
Shakespeares New Place är platsen där hans nya hus låg, jag skriver låg för här finns ingen hus att titta på, det revs nämligen för över 300 år sedan. Platsen är idag en fantastisk trädgård med skulpturer och en knutträdgård. Konturerna av huset är markerade på marken och entren ligger precis där Shakespeares ytterdörr en gång stod, mitt emot puben The Falcon. Från trädgården kan man gå in i det intilliggande huset (byggt på 1530-talet) där det finns en utställning om platsen och de arkeologiska fynd man hittat. När vi var där hade de dessutom en utställning om Shakespeares första folio, en publikation som samlade flera av Shakespeares verk och som i år firade 400 år. Denna folio utgavs ca 7 år efter Shakespeares död och anses idag vara en av de mest inflytelserika böckerna i världshistorien. Av de 750 kopior som trycktes har 235 överlevt historiens gång och en av dessa kunde vi titta på.
Sista stoppet på vår Shakespeare odyssé väntade vi med till vår sista dag då det låg lite utanför stan. Efter en 20 minuters promenad genom lummiga bostadsområden och öppna parker där barn lekte och hundar rastades kom vi fram till Anne Hathaways cottage. En riktig Tudor dröm.
I den här stugan föddes Shakespeares fru, Anne Hathaway och här bodde hon ända tills hon gifte sig vid 26 års ålder med den då endast 18 årige William. Anledningen till giftermålet var en oväntad graviditet och eftersom William var minderårig (man blev myndig först vid 21 års ålder) fick det unga paret söka dispans hos stiftet i Worcester. Detta har gjort att äktenskapet är väldokumenterat då det finns offentliga dokument kring det.
Konstigt nog kallas det här 12 rums huset för stuga. Redan på 1500-talet var det ett stort hus och familjen Hathaway hade det mycket gott ställt. Huset har varit bebott av någon ur familjen ända fram till 1911 och än idag bor det ättlingar i byn, bara några kilometer bort.
Idag är det ett museum med originalinredningar från Tudor tiden samt flera rum med möbler från 1800-talet. Här kan man verkligen se hur det var att bo i ett sådant här hus. Som bonus finns även fantastiska trädgårdar att vandra runt och njuta i. Här kan man verkligen ägna sig åt slow-seeing och att njuta av omgivningarna.
Vad passar inte bättre att avsluta en Shakespeare vistelse i Stratford med än en båttur på floden Avon och en föreställning på Royal Shakespeare Theatre. Redan hemifrån Sverige hade jag försökt få biljetter till en föreställning men det var hela tiden slutsålt, och i ärlighetens namn var det inte vilken föreställning som helst jag ville gå på utan en helt ny produktion. En dramatisering av boken Hamnet av Maggie O’Farrell. Åh vad jag älskar den boken, så klart jag ville se pjäsen.
Så på vinst och förlust travade jag mot biljettkassan för att fråga om de hade några biljetter, och det visade sig att de hade det. Fantastiskt! Hurra! Excellent! Självklart köpte vi dem och i väntan på föreställningen tog vi en liten båttur på floden.
Senare på kvällen var det äntligen dags för teater besöket och ja, det var precis så bra som jag hade väntat mig. Ett gripande och välspelat drama med fantastiska skådespelare i en unik miljö.
