Januari SPA på Marstrands Havshotell

När man längtar efter lite värme i mörka januari och en solsemester inte är på tapeten, då kan man unna sig en dag på spa för att värma upp stela ryggar och få flyta runt lite i varmt vatten. Detta var precis vad jag och finaste väninnan Irene gjorde. Vi bokade in oss på Marstrands Havshotell för ett väninne-dygn, med hotell, spa, middag och frukost. Häng på, så får du också vara med.

Vi kom lite tidigt. Incheckningen var egentligen från klockan 15 men vi hoppades på att rummet skulle vara färdigt tidigare eftersom hotellet inte var fullt (lågsäsong i januari passar oss perfekt) och vi hade rätt. Det var bara att fixa parkeringsbiljett och sen leta oss fram till rummet. Vi hade bokat ett ”Varvsrum” för vår vistelse. Det är designat av Gert Wingårdh och sånt tycker vi är lite roligt… få se vad hela sveriges favorit-arkitekt har hittat på.

Rummet har en industriell design och trots det lite kantiga och kala hade man ändå fått till en mysig känsla. De tunga gardinerna, den roströda färgen och pläden på sängen bidrog till att det kändes varmt och inbjudande.

Bakom sängens huvudgavel (där Irene står) fanns ett utrymme som jag trodde var ett minikök med diskbänk och diskho. Det visade sig vara handfatet där vi fick tvätta oss och borsta tänderna på kvällen. Kul? Tja, lite annorlunda i alla fall och på så sätt har man kunnat spara in på någon kvadratmeter badrum. Det jag saknade mest var en rejäl spegel med bra ljus. Jag slår vad om att Gerth inte sminkar sig så ofta, annars hade han säkert tänkt på den detaljen.

Vi packade upp, korkade upp och njöt en stund av medhavd matsäck innan det blev dags att ta på morgonrockarna och gå ner till SPA avdelningen.

Nere på SPA avdelningen började vi med (ja, förutom den obligatoriska tvagningen förstås) att hoppa i den varma jacuzzin. Bubblorna skvätte och väsnades. Det var svårt att höra vad den andra sa och snart blev det lite väl varmt så vi bytte till badtunnorna utomhus. Det var skönt! Lagom mys-varmt, tyst och med en utomhustemperatur som inte krävde mössa. Härifrån kunde man även gå ner några steg till badflotten för ett dopp i havet. Gjorde vi det? Inte en chans! 4 grader i vattnet… fy sjutton…brrrr. Fast vi såg några modiga som hoppade i.

Vi satt länge i badtunnan, det var mycket som skulle diskuteras, men till sist masade vi oss in till bassängen för några sim-rundor. Det kändes svalt när vi gick i men efter bara några sekunder var det skönt och inte alls kallt. Efter det här var det dags för fruktstund som SPAet bjöd på.

Vi satt och smaskade på vår frukt precis framför en avlång pool där det stod ”meditationspool” och ”vandringsled” på. Okej, vi fattade. Man ska gå där i lårhögt vatten och låta stenunderlaget massera och zonterapiera (hittade jag nyss på ett nytt ord där?) ens fötter samtidigt som man låter tankarna sväva.

Ja, men det testar vi förstås . Jag klev i och förberedde mig på njutning men ack vad fel jag hade. Det kändes som att promenera på lego. Jäklar vad ont jag fick. Snabbt döpte Irene om meditationspoolen till Via Dolorosa och vi övergav den till förmån för bastu avdelningen.

Det första rum vi kom in i visade sig vara ett vilorum, med dämpad belysning, lugn musik och sköna liggfåtöljer. Vid sidan av fåtöljerna fanns knappar som efter några tryck (jag har ingen aning om vad jag gjorde) fick hela fåtöljen att långsamt gunga. Det kändes lite som att vara ute på gungande hav. Irene höll på att somna av njutning medans jag började bli sjösjuk… ni fattar vem som är båt-människa i det här sällskapet. Jag fick stopp på gungandet och vi låg kvar och vilade en stund till.

Efter det här inspekterade vi de tre bastuarna. En ångbastu… det kände vi inte för. En nordisk bastu (torr och varm), där satt det folk så den skippade vi också, och så slutligen en salt-bastu. Det här trodde jag aldrig jag skulle se i Sverige och knappast vid havet. Bastun håller bara 25 grader och väggarna är klädda med salt. Detta gör att luften blir salttyngd och man kan andas in den jod som finns i saltet. Salt-grottor är uppbyggda på samma sätt och de är vanliga i central Europa. Hit går folk för att andas in salt och jod eftersom de bor långt från havet och kan lida av jod-brist. Knappast ett behov vi har på Västkusten.

Vi satte oss en stund i salt-bastun men kände sen att det var dags för vatten igen. Den enda poolen vi hade kvar att testa var den svala jacuzzin. Den var grön så vi döpte snabbt om det till ”Wicked-poolen”. Temperaturen var riktigt behaglig och bubblandet inte lika högljutt som i den varma jacuzzin, så vi stannade kvar i häxkitteln tills fingrar och tår liknade russin och det var dags för oss att gå upp till rummet igen.

Tillbaka uppe på rummet saknade jag den där spegeln med bra belysning, men man har ju varit med förr så det löste sig ändå. Vi gjorde oss i ordning och tog hissen rakt ner till restaurang ”Otto” där vi hade bokat in oss för en trerätters middag.

Jag har ätit på flera SPA-hotell-restauranger genom åren och maten brukar alltid vara bra men här var den ett strå vassare. Serveringspersonalen var även den proffsig och det gjorde att vi kände att vi var på en riktigt fin restaurang. En mycket bra början.

Vår trerätters fick vi själva komponera ihop av existerande rätter från a-la carte menyn. Okej, vi fick inte välja de dyraste alternativen men utbudet var varierande och bra nog. Vi valde en oxtartar med rödbetor, pinjenötter och västerbottenost till förrätt. Den var mycket god.

Till huvudrätt blev det anka med persiljerot och rödvinssås. Åh, nom nom nom! Ankan var perfekt och alla smakerna gifte sig så där som man vill att de ska göra. Det rekommenderade rödvinet (som jag naturligtvis glömt namnet på) var ljuvligt till. En riktig höjdar-rätt. Att allt dessutom är snyggt presenterat förhöjer bara upplevelsen.

Till efterrätt tog vi var sin Creme Brulee och sen var vi så proppmätta att det bara var för oss att rulla ut till hissen och ta den upp till rummet igen. Väl där tog det inte lång tid för tanterna att somna och vi sov gott hela natten.

Vi sov så gott att vi höll på att missa frukosten dagen därpå. Mitt i veckan stänger nämligen frukostserveringen redan klockan 9.30… och det var typ då vi masade oss ner. Personalen var trevlig och erbjöd oss ett bord med utsikt över Marstrand. De andra borden skulle börja dukas inför lunchen.

Med försäkran om att kaffet skulle stå kvar även när maten tagits bort, gick vi lös på frukostbufféerna. Här fanns allt vi kunde önska oss och lite till. Flera olika varma alternativ, ostbricka, räkröra, kallskuret, muesli och allt annat. Därtill ett brödutbud som hette duga med både fröknäcke, tångbröd och diverse olika brödsorter att välja på.

Det blev nog snarare brunch än frukost och med magarna fulla checkade vi ut klockan 11. Eftersom vi hade parkeringsplatsen i en timma till passade vi på att ta en promenad runt på Koön och vilken belöning det blev. Havet låg stilla och Marstrand speglade sig i vattnet. Det var alldeles tyst förutom doppingens plask några meter från oss. Vi gick och njöt av stillheten. Tacksamma för det senaste dygnet.

Kan jag rekommendera Marstrands Havshotell? Ja, absolut. Vi sov riktigt gott. SPAet var mysigt och maten jättegod. All personal var serviceinriktad och trevlig och vi kände oss välkomna som gäster. Det enda jag saknade var väl den där spegelbelysningen… och den skyller vi på Gert Wingårdhs avsaknad av sminknings insikter.

Hit återkommer jag gärna… alla tider på året.