Många människor som reser till Storbritannien kommer aldrig så långt västerut som till Wales, vilket är väldigt synd då den här delen av öväldet bjuder på säregen natur och spektakulära vyer. Man får inte heller glömma att Wales faktiskt är ett eget land med eget språk (Wales heter Cymru på walesiska), egen kultur och en historiebild som skiljer sig från den Engelska. Här lever myterna om Kung Arthur och den Walesiska röda draken fortfarande. Här tror man på småfolket, mytiska väsen och naturens krafter.
Jag hade turen att hitta hit eftersom en familjemedlem studerar vid Universitetet i Aberystwyth, en kuststad vid Cardigan Bay i Irländska sjön. Vi reste hit med tåg från Birmingham, en behaglig resa på dryga 3 timmar med stora kontraster i vardera ände. Birmingham international, där vi klev på, är hållplatsen vid flygplatsen i Englands andra största stad. Tåget gick sedan via Birmingham New Street (huvudstationen i centrum)och vidare ut ur staden mot Wellington och Shrewsbury. Efter ett byte i Shrewsbury förändrades resan från att ha varit en trång och tämligen högljudd storstadstågresa till att bli en lugn tågtur genom små byar och grönskande landskap. Helt plötsligt var de engelskklingande stadsnamnen utbytta mot fantasieggande namn som Machynlleth, Ynyslas och Borth.
Väl i Aberystwyth tog jag in på Hotell Gwestyr Marine, ett trestjärnigt etablissemang med perfekt läge utmed den långa strandpromenaden. Mitt rum vette mot havet och när vädret är bra belönas man här av fantastiska solnedgångar. Då är det underbart att bara sitta uppkrupen i en fåtölj i burspråket med en kopp te och njuta av utsikten.
Under det här besöket stördes jag i mitt te drickande av sång, musik och trummor. Det visade sig komma från en parad som firade höstdagjämningen (22 september)utefter strandpromenaden. Så snabbt på med kläderna och ut till firandet. Vad gjorde det att regnet öste ner när man får se dans och fyrverkerier efter solnedgången?
Inför den här resan hade jag bestämt mig för att satsa på ortens ena stora turistattraktion, att ta det gamla ångtåget från Aberystwyth till Devils Bridge. Devils Bridge är en bro bestående av tre broar byggda ovanpå varandra som går över en djup ravin. Självklart ingår här en gammal historia om djävulen som blir lurad av en flicka att bygga bron och därav namnet.
Tågbiljetten köpte jag i biljettluckan på Vale of Rheidol Railway, en välgörenhetsstiftelse som förvaltar denna lilla järnväg med anor från 1800-talet då den byggdes för att frakta bly från gruvor i trakten samt timmer från skogarna där ikring.
Jag investerade i en lyxig 1a klass biljett och det var jag sedan väldigt tacksam över. Jag fick ett armband istället för en pappersbiljett och sen kunde jag ta plats i den helrenoverade lyxvagnen försedd med mjuka, sammetsklädda säten, fönster som gick att öppna (och stänga vilket senare visade sig vara ett lyckokast) och gott om plats.
Vi masade oss sakta men säkert upp för branta bergssidor med fantastisk utsikt över Rheidol dalen. För bästa utsikt ska man sitta på vänster sida i vagnen. På höger sida är det många branta bergväggar. Efter 1 timmes resa kom vi fram till ändhållplatsen vid Devils Bridge. Här vänds loket och pysslas om medan vi passagerare får en timme att vandra runt och njuta av omgivningarna.
Några valde att fika på järnvägscafeet eller besöka den lilla lokala chokladfabriken. Jag och mitt sällskap promenerade istället bort till Devils Bridge för att titta på den sägenomspunna sevärdheten. Här kunde man välja att betala några pund för att få gå en längre sträcka förbi bron, olika vattenfall och runt i ravinlandskapet. Vi valde det andra alternativet, att för färre pund gå ner i ravinen och se bron nerifrån. Detta räckte gott åt oss. Vi var ju ändå på semester och ville inte behöva stressa tillbaka till tåget.
Sen var det dags att långsamt tuffa ner för branterna tillbaka mot havet och Aberystwyth. Min förstaklass vagn fick nu åka först i tåget, direkt efter ångloket, och det var nu de stängningsbara fönstren kom till nytta. Ånglok ryker, och i röken som visserligen är mest ånga ryms även förvånansvärt mycket slagg, skräp och sur lukt. Det var bara att dra upp fönstret och njuta av tågresan. Samtidigt insåg jag att de som åkte i 2a klass fick sitta på hårda bänkar i öppna vagnar och de hade åkt 1 timme i surlukten och flygande slaggpartiklar på ditresan. Dagens tips…köp 1a klass biljett till Devils Bridge.
Mitt älskade Wales 😍😍😍🏴