När min mamma för några månader sedan uttryckte en önskan om att få åka till Madrid och besöka Prado museet var jag knappast nödbedd. Självklart hjälper man sin mamma…eller hur? Att jag själv skulle få äran att följa med gjorde ju knappast saken sämre. Sagt och gjort. Vi hittade några dagar som passade. Jag bokade biljetter och sen drog vi iväg. Jag och mammi.
Vi flög ut från ett grått och kyligt Warszawa. Trots bristen på solsken var vädret hyfsat klart så vi kunde njuta av utsikten över stan när planet lyfte. Det spelar ingen roll hur många gånger jag flyger, jag tycker fortfarande det är lika spännande att titta ut och se på när man lyfter eller landar.
Flyget tog 3,5 timmar och sen kunde vi kliva ut på Madrids flygplats, plocka upp väskan och ta oss in till stan. Vi valde att ta en taxi och behövde inte förboka eftersom alla taxibilar har en fast taxa mellan flygplatsen och centrala Madrid, 33€, mycket smidigt.
Jag hade bokat in oss på ett trestjärnigt hotell precis vid Puerto del Sol, mitt i centrala stan och tanken var att vi skulle kunna promenera överallt. Den planen fungerade, läget visade sig vara helt utmärkt.
Hotellet hette Moderno och rummet vi fick var trevligt, inte så jättestort men med två breda och sköna sängar. Anledningen till att jag hade valt det här hotellet låg dock utanför balkongdörrarna. Vårt rum hade nämligen en stor terrass med två solstolar, ett parasoll och utsikt ner över Sol-torget.
Här på terrassen kom vi att avsluta alla våra kvällar, med kuddar, en filt, lite gott spanskt vin och nyköpta spännande snacks.
Efter en god första natts sömn åt vi en utmärkt hotellfrukost och promenerade iväg till poängen med hela resan, Prado museet. Promenaden tog knappt 20 min och gick utmed stora gator med vackra byggnader. Ungefär halvvägs såg vi ett sött litet torg med några fina träd. Vi gick under dem för svalka och träffade på en blommande gran. Har ni sett en blommande gran förut? Det hade inte jag. Den var fantastiskt fin med små vitrosa blommor utspridda över grenarna.
Jag fotade och googlade. Kände att jag ville veta mer om detta fantastiska träd… ända tills mamma puttade på mig och pekade uppåt. Där, bredvid granen, stod ett kastanjeträd som blommade i vackra vitrosa blommor. De hade blåst över på granen, som bara var en vanlig gran.
Tänk vad lätt man lurar sig själv om man bara vill. Hur som helst så fick vi oss ett rejält skratt på min bekostnad och numera pratar vi gärna om ”den blommande granen” när vi tänker på någon som är lättlurad.
Fortfarande fnissande kom vi fram till Prado.
Jag hade redan köpt våra biljetter för att slippa stå i biljettköerna men vi fick ändå köa innan entren eftersom alla måste gå igenom en säkerhetskontroll innan de släpps in på museet. Den kön tog bara 15 min och vi fick lyssna till fin gitarrmusik under tiden.
Om man inte letar efter en speciell guidad tur på något specifikt tema så tycker jag att man ska skippa alla förbokade biljettköp med ”skip the line” möjlighet hos olika biljett/guide företag. Dessa kostar ofta en hel del och köper man biljett direkt från museet så får man en tid för entrén och slipper stå i kö. Våra biljett kostade 15€ för mig och 7,50€ för mamma. Jag köpte dem via museets hemsida och printade ut dem hemma. Vill man gå med på en guidad tur ordnar museet dessa på flera språk och de kostar 10€ per person utöver entre biljetten.
Hur var det då på Prado? Jo, helt överväldigande. Vi gick in klockan 10.30 och kom ut klockan 17. Då värkte våra fötter och vi var lätt snurriga i huvudet av alla fantastiska tavlor vi sett. Vi kom fram till att vi inte riktigt gillade el Greco men däremot Velazques och Titian. Vi åt även lunch inne på museet. Spanska croquetas med skinka och sen en fantastiskt god torsk på en bädd av ratatouille. Det var nog den bästa mat jag någonsin fått inne på ett museum. Ska ni hit så planera in gott om tid, man kan inte jäkta förbi en av världshistoriens största konstskatter.
Jag kan lova att vi sov gott senare den natten… och drömde i färg.
Dag två var det dags för nya äventyr. Nu väntade en guidad tur på slottet. Biljetter var naturligtvis förköpta och låg utprintade i handväskan. Även här köpte jag direkt via slottets hemsida och inträdet kostade 14€ för mig och 7€ för mamma. Sen tillkom priset för den guidade turen på engelska med hela 6€ per person.
Vi gick dit i god tid för att kunna gå runt och titta innan rundturen startade och redan nu blev vi imponerade av slottet.
Palacio Real de Madrid är faktiskt fortfarande det officiella residenset för den Spanska kungliga familjen även om det nu för tiden bara används för olika statscermonier. Med sina 3418 rum på 135 000 m2 är det dessutom det största kungliga slottet i Europa. På denna plats har fortifikationer och palats legat sedan mer än 1000 år tillbaka och efter att en brand totalförstörde föregångaren (Alcazár) byggdes detta palats upp 1738-1755.
Efter att ha njutit av den magnifika borggården och utsikten därifrån gick vi in till den väntande guiden. Vi blev utrustade med hörlurar vars ljud om möjligt var ännu sämre än de jag fått på Alhambra och sen började rundturen. Redan i trapphuset tappade jag hakan och sen gick jag som en fågelholk resten av turen. Vilket palats! Vilka rum! Vilka dekorationer! Wow!
Fantastiska kristallkronor avlöste varandra. Takmålningar av Spaniens , dåtida, främsta målare. Guldförgyllda stuckaturer, siden, sammet, ädla träslag och stenar. Det var som att vandra runt i ett levande museum och allt såg spillrans nytt ut.
Detaljrikedomen var häpnadsväckande. Det är knappt att man fattar hur någon ska kunna ha designat allt det här.
Matsalen, som fortfarande används till officiella luncher och middagar, var dukad till en liten sittning, annars skulle vi turister inte fått plats. Bordet kan dock expanderas och då ryms här 100 gäster. Tittar ni noga så ser ni att två stolar är utdragna lite extra, det är kungens och drottningens platser. Dukning och porslin är samma som används på riktigt… så nu kan jag nästan säga att jag har varit på middag hos den spanske kungen, jag har i alla fall sett hans finservis.
Kvar att beskåda var det pampiga av allt pampigt, tronsalen och de kungliga regalierna. Kronan bärs inte längre av kungen och kungaparet sitter heller aldrig på de maffiga tronerna, men vid högtider står de framför och hälsar på sina gäster som paraderar från den ena sidan av tronrummet till den andra.
Jag kan verkligen rekommendera att ta den guidade turen. Vi fick höra så många spännande berättelser om hur rummen använts, om symboliken i de olika ornamenten och om vissa möblers historia. Här finns dessutom ett musikrum med ett dekorerat stråkinstrument set av Stradivarius. Så har ni möjlighet att besöka Madrids kungliga slott…gör det, det är väl investerad tid att få njuta av palatset och lyssna på historierna som hör till.
Efter en lunch och en promenad genom stan, ja vi lyckades få till lite shopping också, tog vi en siesta på terrassen för att vila upp oss inför Madrid resans sista programpunkt. Thyssen -Bornemisza museet.
Mindre än 500m från Prado, bakom en ganska oansenlig husfasad ligger ytterligare ett otroligt konstmuseum, Thyssen-Bornemisza. Det här museet är byggt runt en privat konstsamling som den tysk-ungerska familjen Thyssen-Bornemisza samlat ihop under några generationer. Idag är detta ett national museum och tavlorna ägs av spanska staten.
Vi valde att gå hit på eftermiddagen eftersom museet stänger klockan 19 och tre timmar räckte för oss. Nu hade jag inte förköpt några biljetter men eftersom vi kom så sent var det inga köer, vare sig för att komma in eller för biljettköp. Här finns både äldre och modernare klassiker att beskåda och återigen gick vi runt och njöt, fast jag måste erkänna att jag har lite svårt för viss modern konst. Jag fattar inte det där med tre streck på en färgad bakgrund. Vi kanske borde ha tagit en guidad tur… fast det orkade vi inte.
Så var andra dagen i Madrid till ända, ja inte riktigt, vi hittade en trevlig liten restaurang att äta middag på och sen parkerade vi oss på terrassen för lite kvällsprat. Dagen därpå packade vi väskan igen och flög tillbaka till Warszawa som hade blivit ännu gråare och kallare på de få dagar vi varit borta.
Men maten då? Jag älskar ju god mat! Ja, vi åt fantastiskt gott under vårt Madrid besök, faktiskt så gott att det är värt ett eget inlägg.
Avslutningsvis får ni njuta av några bilder från Madrid, en vacker och spännande stad som vi gärna återkommer till.
