Äntligen kom jag iväg på årets första resa. Efter att ha kämpat med en seg influensa i flera veckor var det extra skönt att få åka iväg på en riktig semester, och inte vilken semester som helst utan en till mina älskade alptoppar. Årets skidvecka med min bror och hans familj gick till Gerlos, en Österrikisk by på dryga 1500 meters höjd. Här bor ca 700 människor året runt och den huvudsakliga inkomstkällan är turismen. Gerlos är en del av det jättestora skidområdet Zillertal Arena som sträcker sig från Zell Am Ziller i väst till Hochkrimml i öst och med över 150 km pister och 52 liftar kan man vara säker på att få åka mycket skidor.
När vi flög in till Innsbruck möttes vi tyvärr av samma syn som förra året. Gröna berg och dalar. Det här är det innersta av Österrike, här ska snön täcka all mark så här i mitten av februari, men istället tittade blomknoppar fram i den 12 gradiga värmen. Återigen har Alperna drabbats av värmeböljor som smälter all snö och får glaciärerna att krympa med oroväckande hastighet. Många skidorter på lägre höjder har fått stänga igen och de ekonomiska förlusterna är enorma. Mindre vatten från bergen påverkar även jordbruket i dalarna nedanför och framför allt de Italienska bönderna har haft det mycket svårt med torka och värmeböljor de senaste åren. Det finns forskare som varnar för att skidåkning i Alperna kommer vara ett minne blott om så lite tid som 50 år. Just förlusten av skidåkning kan ses vara ett lyxproblem, men den ekonomiska kris som följer är desto verkligare. För att inte tala om naturen och klimatet.
Eftersom det grönskade lika illa förra året hade jag och min bror medvetet valt en skidort på högre höjd och när vi väl kom upp på 1500m höjd kom även snön. Fastän vi hade 9 plusgrader i byn och 2 plus på toppen så räckte de kallare nätterna till att bibehålla snön. Dagens stalltips, vill du åka skidor ska du välja en by med system över 1500m höjd.
Vi hade bokat in oss på ett jättetrevligt, familjeägt hotell, Schönruh, ca 150 m från liftstationen. Det där med att släpa på skidor iförd pjäxor…det är verkligen inte min grej. Been there, done that så nu vill jag ha ski in-ski out. Jag är för gammal för sånt tjafs. Det är jobbigt nog att ta på sig skidkläderna.
Det här hotellet kan jag verkligen rekommendera trots att jag fick deras minsta rum. Så kan det gå när man envisas med att boka enkelrum i alperna. Trots det pyttiga och lite slitna rummet var jag jättenöjd. Allt var rent, sängen var riktigt skön, duschen stor och garderoberna många.
Bror min hade bokat en enhet med ett sovrum och ett vardagsrum där barnen fick sova på en bäddsoffa i vardagsrummet. Det är skönt med separata rum när ungarna är 12 och 14. Dessutom fick de två toaletter och två separata balkonger varav den ena hade en snurrande hängfåtölj. Riktigt mysigt.
Det som gjorde hotellet extra bra var ( förutom läget) den fantastiska frukostbuffén och de högkvalitativa middagarna. Det här är faktiskt den bästa hotellfrukost jag någonsin fått och egentligen är den värd ett eget inlägg. Där fanns allt. 15 sorters bröd i olika format, ostar och skinkor, gröt, amerikanska pannkakor, belgiska våfflor, ett crepes järn där vi kunde göra våra egna crepes, omelettmaskiner, juicepressar, en yoghurtbuffe med över 10 sorters musli och flingor, frön, torkad frukt, kanderad frukt, färsk frukt, bär av olika slag, grönsaker, stekta och kokta ägg, äggröror, korvar, vita bönor och 3-4 varma rätter som byttes ut varje dag tex. pizzor, vårrullar, kaiserschmarren. Ja, vi stog bara och tittade första morgonen, helt överväldigade. Den här frukosten är värd en resa i sig.
Hotellet drivs av ägarfamiljen som alla tre generationerna var med och jobbade. Farmor serverade frukost, farfar ledde ringdans runt i restaurangen på gala-aftonen, herr och fru Krupik satt i receptionen, serverade, skar upp stekar och pratade med gäster och barnen engagerades vid temaaftnar.
Samtidigt fanns proffsig personal och riktigt bra kockar. Middagarna vi fick kunde lätt platsat på en finare krog i en storstad. Trerätters plus soppa, salladsbuffé och glass buffé för barnen, det var mumma.
Vill man boka det här hotellet gör man det lättast på www.schoenruh.com och…nej, ägarfamiljen vet inte om att jag rekommenderar deras hotell.
Fast den huvudsakliga anledningen till Österrike veckan var ju ändå skidåkningen och jag måste erkänna att Gerlos levererade. Välpreparerade backar, bra liftar och snö…precis som det ska vara. De första dagarna fick vi lite blandat väder. Sol,dimma, regn och starka vindbyar om vartannat, men det var inga problem. Vi körde på även om plusgraderna gjorde att det blev tung ”slush” i de nedersta backarna. Det löste jag genom att ta gondolen ner…man måste inte åka alla backar när man är otränad tant med dåliga knän, så det så.
Sen kom det två dagar med strålande solsken och lite kallare temperaturer. Snön blev lagom hård och utsikterna bedövande vackra. Ibland var det svårt att veta om jag skulle åka eller stå still och bara njuta av alptopparna. Jag gjorde både och.
Trots den fina snön på toppen, det var ju klent med den varan nere i dalen, önskade vi oss lite mer och på femte dagen blev vi bönhörda av vädergudarna. Ett ymnigt snöfall drabbade vår del av Österrike. Vissa skulle nog rentav kalla det snöstorm. Hur som helst…det vräkte ner, över 50cm på en dag.
Vi åkte tappert upp på berget där vi snabbt konstaterade att pisten inte skilde sig från off pisten, snön låg knädjup överallt, det blåste och yrde, man såg inget och tant valde att återigen ta gondolen ner. Fast inte förrän vi ätit Germknödel, pretzel och tagit en rejäl jäger-te … bara för att hålla värmen, hehe.
På vår sista skiddag sken solen igen och vi kunde utnyttja dagen till fullo. Vi passade på att åka längst bort i systemet, ända till Hochkrimml. På vägen testade vi speed-banor som tog tid på oss och slalom banor där vi blev filmade. Alla våra tider och filmer laddades på våra liftkort som även förde statistik över hur mycket vi åkte varje dag, antalet liftar vi tagit och hur många höjdmeter vi besegrat. Bara denna sista dag visade mitt liftkort att jag kört 38,8 km, tagit 13 liftar och besegrat 5043 höjdmeter under de 6 timmar jag var uppe på berget. Allt lagras i appen Skiline som kan användas över hela alperna. Det var riktigt häftigt.
Vi åkte ända tills liftarna stängde och mina ben inte orkade mer. Jag tog faktiskt gondolen ner istället för att åka sista åket men resten av familjen åkte vidare upp som sista personer i sittliften och fick njuta av en i stort sett folktom backe ner.
Sen var det dags att lämna tillbaka skidorna, packa ner långkalsongerna och flyga tillbaka hem till Sverige. Den sista snöyran hade målat landskapet, tja, nästan vitt i alla fall och vår transfer till flygplatsen tog de planerade 80 minuterna. Det är alltid med ett stick av vemod jag lämnar Alperna. En vacker dag kanske jag kan stanna längre, eller hyra en liten stuga? Hmmm, det var en tanke….
Härligt det ser ut! ❤️