Jag har varit i Spanien förut och jag har ätit tapas tidigare men aldrig så gott som under de här få dagarna i Madrid. Berodde det på sällskapet? Det fina vädret? Eller lyckades jag hitta riktigt bra restauranger? Jag lutar nog mest åt det sistnämnda. Innan avresa gjorde jag en grundlig research med hjälp av farbror Google och kusin Youtube, och det visade sig fungera. Så här kommer mina mat tips för Madrid.
Först av allt måste jag skriva några ord om Spaniens kulinariska flaggskepp, Jamon Iberico, den saltade och lufttorkade skinka som görs från köttet av svarta grisar som käkat sig feta i Andalusiens ekskogar. Ekollon är favoritfödan och bla. det ger skinkan sin särpräglade smak. Huvudbilden till det här inlägget är just på en sån skinka och den serveras tunnskuren på många restauranger runt om i Madrid. Just den här bilden är tagen i fönstret till Museo del Jamon , en affär och restaurang namnet till trots.
Vad tycker jag om denna skinka då? Förutom att den är ”svin-dyr”? Ursäkta, som Göteborgare kunde jag inte motstå det skämtet. Näe, faktiskt inte speciellt, och därmed lämnar jag ämnet.
Något jag däremot tycker mycket om är Spaniens ledande godsak, Turrón, en traditionell nougat som görs på socker och honung som kokas, får svalna och sen knådas mandelmjöl in. Turron kommer i många olika varianter och smaksättningar, från mjuk mandelmassa till hård krokan och de säljs i speciella butiker. Min favorit är den halvhårda med pistagenötter, åh så gott.
Första mattipset är det för mig mest oväntade, nämligen restaurangen på Prado museet. Jag har ätit lunch på många museum i mina dagar och som bäst tyckt det varit helt ok. Oftast är det halvtråkiga rätter tillagade utan kärlek, fast de kostar som på en bättre restaurang. Döm om min förvåning när maten inne på Prado visade sig vara utsökt. Jag och mamma delade på en tallrik Croquetas med skinka till förrätt och tog var sin torsk på en bädd av ratatouille till huvudrätt.
Croquetas är bullar av stuvning och ibland även potatismos som panerats och fritterats. Riktigt spanskt och riktigt smarrigt. Torsken var så väl tillagad att även en kräsen Göteborgare (jag) åt den med njutning. Jag hade ingen aning om att Madridborna, som ändå bor långt från havet, kunde laga torsk till perfektion. Så hamnar ni på Prado museet, skippa cafematen och satsa på restaurangen, det är värt pengarna.
Vi fortsätter på fisktemat och rekommenderar ett litet ställe, strax söder om Plaza Mayor, som heter Casa Revuelta. Här serverar de också torsk, eller Baclao som det heter här, fast i panerad form. Tänk er finaste torskfilén i en tunn och krispig panering. Sååå gott!
Eftersom det var tapas storlek på rätterna delade vi även på en portion Pork Crackling, friterad fläsksvål. Det var också otroligt gott men två bitar per person räckte. Vi blev rejält mätta av fisk och fläsk. Jag har tyvärr glömt vad pork crackling heter på spanska, jag fotade visst den engelska menyn och inte den spanska, men någon vänlig själ kanske kan upplysa mig i en kommentar.
Nu har vi kommit till det där trevliga ordet tapas som betyder smårätter och som serveras tillsammans med någon dryck. Vill man ha en större portion beställer man en ”racion”, eller två tapas. Jag, som gärna vill pröva så många olika rätter jag bara kan under en resa, beställde naturligtvis bara tapas, många tapas, olika tapas och väldigt goda tapas.
En av de mest populära tapas…erna? (vad heter tapas i plural?) är räkor som stekts i vitlök och olja. Detta skulle vi naturligtvis äta så vi gick till La Casa del Abuelo, mitt emellan Plaza de Santa Ana och Puerta del Sol. Den här restaurangen är egentligen flera, jag tror jag räknade till tre i samma kvarter, och den har specialiserat sig på just räkor. Vi åt de populära, stekta i olja och vitlök men även de kryddade och grillade. Och ja, det var så där jättegott. Nom nom nom.
Sist men inte minst, åt vi en hel tapas-bonanza till middag sista kvällen. Vi var ju tvungna att passa på och prova allt det som vi inte hunnit äta tidigare. Här tog jag en chansning och vi gick till ett helt okänt ställe men turen var på min sida och det blev en riktig lyckoträff. Restaurangen hette Tapas Y Mas och den ligger på en liten brant tvärgata något kvarter väster om räkrestaurangen Casa del Abuelo, mitt i den Madridiska smeten. Här ville vi beställa in ”allt” så vi gjorde vårt bästa.
Patatas bravas var ett självklart val, stekt potatis med en kryddig röd sås och lite aioli så det tog vi, sen plockade vi in friterad kyckling med en kall blåmögelost-sås. Allt detta var gott fast inte så att man gick i taket, men sen började härligheterna. En panna små bondbönor stekta med rökt skinka och serverade med ett stekt ägg på toppen. Mums! När äggets lösa gula blandade sig med bönor och skinka började mina smaklökar kvittra. Så enkelt och så gott. Nu smakade vi på Spanien.
Eftersom både jag och mamma gillar calamares tog vi in var sin portion och det var tur att vi inte delade för detta var den mjällaste calamaresen (återigen…vad heter det i plural?) vi någonsin smakat. Detta skulle vi kunnat ta som huvudrätt och gått ut mätta och lyckliga. Sista rätten kom på rekommendation av servitören, tunn lättfriterad (stekt?) aubergine med skogshonung. Vi smakade och här slog smaklökarna volter och började sjunga jubelsånger. Detta var en rätt för gudar. Mamma, som egentligen inte är så förtjust i aubergine, slet åt sig sina bitar så snabbt att jag inte hann ta bild på hela portionen, därför får ni nöja er med ett foto på halva.
Efter ovanstående festmåltid rullade vi hem till hotellet. Behöver jag säga att vi inte åt några snacks den kvällen? Vi orkade helt enkelt inte.
Dagen efter var det dags att åka hem igen. Vi packade väskan och begav oss till flygplatsen där nästa överraskning väntade. Med mitt Star Alliance Guld kort får jag gå in på deras lounger och eftersom jag får ta med mig en gäst var det givet att vi skulle testa loungen på Madrids flygplats. Vi gick till Sala VIP Puerta del Sol i terminal 3 och satte oss vid ett fönsterbord, sen kollade vi in maten. Här serverades både varma och kalla tapas och det var förvånansvärt gott.
Vad sägs om sparrissoppa med rostade grönsaker, ärt- rädis-och bacon sallad och sallad på kall marinerad torsk? Till detta njöt vi av vitt vin och när vi ätit färdigt testade vi fler rätter. Fast vid det här laget var vi så vin-lyckliga att jag glömde fotografera. Totalt serverades fyra kalla och fyra varma tapas, frukt, bakverk, efterrätter och snacks… och vin förstås. Varken jag eller mamma är så förtjusta i bubbel, annars skulle vi tagit det. Mätta blev vi och nya smaker fick vi erfara, det ger höga poäng i min bok. Därför rekommenderar jag gärna den här loungen. Den är ljus, fräsch och har riktigt god mat.
Sen var det slut på det ”göttiga” för vår del. På flyget erbjöds vi en bulle med antingen tomatsås fyllning eller röd vinbärs sylt och ett glas dryck. Fast vi var inte speciellt hungriga efter all mat i loungen så det gick knappast någon nöd på oss.
